Jag har alltid tyckt att administrationen är ett nödvändigt ont som tar tid från ”det riktiga arbetet”. Men administrativa uppgifter har jag ändå inte kunnat kringgå. Jäktigast var tiden som prefekt för Kouvola institution för översättarutbildning 1991–1994. Vi fick snygga och nyrenoverade utrymmen på kasernområdet i Kouvola, men genast efter invigningen började nedläggningen av institutionen eftersom den ansågs vara onödig...

Året 1992 gick vi segrande ur kampen med hjälp av en kampanj i landskapet. Följande, något mindre utmaning kom redan år 1993 och den tredje – igen av stora mått – år 2000. Då ansågs att översättarutbildningen var så viktig att den måste fås till Helsingfors. Studenterna bad mig om att leda motståndsrörelsen till flytten, för att de (liksom personalen) ville stanna i Kouvola. Vi lyckades. Förflyttningen till Helsingfors skulle ha varit ett alternativ ifall översättarutbildningen hade fått ett ordentligt löfte om fortsatt överlevnad. Den fjärde gången (år 2009) blev vi förflyttade till Helsingfors. Det goda med förflyttningen är bland annat att studenterna nu har större valmöjligheter när det gäller att avlägga biämnen.

Till den jäktigaste perioden hörde också ett treårigt medlemskap i den humanistiska kommittén vid Finlands Akademi 1992–1994. Internationella ärenden tog också tid, speciellt studentutbyten och språkpraktik. EU-projekten var rätt givande. Jag verkade som ordförande för styrgruppen i två av Helsingfors universitets EU-projekt och som medlem i två andra vid Joensuu universitetet och ytterligare ett vid Helsingfors universitetet. Föreningsverksamhet som hörde samman med arbetet var viceordförandeposten (1988–1989 och 1992–1993) och ordförandeposten (1990–1991) för lärar- och forskarsektionen vid Finlands översättar- och tolkförbund.

År 1996 tog jag emot inbjudan till rotaryklubben Kouvola-Sarkola för att jag ville bli bekant med andra utöver mina kolleger. Jag är nöjd med beslutet. Jag var klubbens president 2001-2002 och Norra Kymmenedalens biträdande guvernör 2007-2009. Åren 1997-2004 var jag medlem i delegationen vid Norra Kymmenes Paasikivi- Samfund.

Min nyaste medborgerliga aktivitet är långt ifrån administrativ: jag sjunger med min altstämma på bland annat rotaryklubbarnas jul- och årsfester och i servicehus. Höjdpunkten i min bana som sångare har varit att uppträda vid en gudstjänst.