Hilja Onerva Lehtinen var en mångsidig begåvning som hade intresse för litteratur, bildkonst, musik och teater. Hon skrev dikter, prosa och drama under författarnamnet L. Onerva. Hon skrev också konst-, litteratur- och teaterrecensioner för tidningar och översatte i synnerhet franska dikter till finska.

Lehtinens litterära begåvning var synlig redan under skolåren. Det var hennes vänskapskrets, som bestod av författare och poeter, som uppmuntrade henne att börja skriva. Också författarnamnet L. Onerva kom till på förslag av en vän. Lehtinens första dikter kom ut 1900.

Lehtinen studerade medicin vid Kejserliga Alexanders-universitetet under en kortare period, men huvudsakligen inriktades hennes studier på estetik och franska. Slutligen var det dock skrivandet som tog överhanden, och hon kom således aldrig att avlägga en examen vid universitetet.

I början av 1900-talet publicerade L. Onerva tre diktsamlingar och en roman, Mirdja (1908). I sina texter framförde hon sin upproriska åsikter och tog också ställning mot den konventionella moralen som rådde under hennes tid. L. Onervas senare produktion behandlade konflikten mellan förpliktelse och frihet i en kvinnas liv.

Lehtinen tillbringade stora delar av sitt liv utomlands. Särskilt stark dragning kände hon till det franska språket och den franska kulturen. Lehtinens kulturintresse var även synligt i hennes val av äkta män: hennes första make var jägmästare som sysslade med målning, och hennes andra make var kompositör och kapellmästare. Lehtinen hade också flera andra manliga vänner, och den mest kända av hennes käraste och viktigaste vänner är troligen Eino Leino.

Det sägs att L. Onervas första dikter vittnar om influenser från Eino Leinos dikter, medan de senare har påverkats av författargruppen Tulenkantajat (Eldbärarna). I hennes allra senaste dikter spelar naturen en avgörande roll.

Den mest kända av L. Onervas verk är biografin om Eino Leino (Eino Leino: runoilija ja ihminen, 1932). Den publicerades sex år efter Leinos död. L. Onerva fick statens litteraturpris sju gånger för sin litterära produktion och hon fick också ta emot Aleksis Kivi-priset.

Lehtinen ingick sitt andra äktenskap med Leevi Madetoja. Både man och hustru led av alkoholproblem. Därtill besvärades Lehtinen av psykiska problem och var därför tvungen att få institutionsvård. Det skedde en dramatisk vändning i äktenskapet då Madetoja övergav sin hustru på mentalsjukhuset. Efter Madet­ojas död kunde Lehtinen med hjälp av sina vänner lämna vårdanstalten, där hon hade fördrivit tiden med att måla akvareller och teckna, men också med att skriva några dikter. Hon skrev dikter även under sina sista levnadsår. Hilja Onerva Lehtinen dog 1.3.1972 vid nästan nittio års ålder. Det visade sig att L. Onerva hade varit en mycket produktiv skribent under sin livstid, då det hittades över hundra tusen dikter i hennes kvarlåtenskap. Endast en bråkdel av alla dessa dikter har emellertid blivit publicerade.

Källor:

• Venla Sainio: Onerva L. (1882–1972). Webbpublikationen Kansallisbiografia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. (Tillgänglig via Nelliportalen.) Hämtat 4.3.2015.
• Petri Liukkonen: L. Onerva (1882–1972) – Hilja Onerva Madetoja, née Lehtinen. Webbsidan Books and Writers. Hämtat 4.3.2015
• Hannu Mäkelä: L. Onervan elämästä. Hämtat 6.3.2015.
• Wikipedai: L. Onerva.