Mina bästa stunder vid universitetet kan kategoriseras i privata och kollektiva stunder. De bästa privata stunderna har att göra med att jag sitter vid mitt arbetsbord och undertecknar förlagsavtal för böcker och artiklar. Särskilt gripande är det ändå att få hålla den pinfärska boken eller journalen i ens händer och känna sig glad och lättad över det slutförda arbetet. Det är dock intressant hur man efter publiceringen glömmer bort arbetet som lagts ned och hjärnan börjar ge rum för nya ämnen.

Jag har upplevt många goda kollektiva stunder vid universitetet. Jag gläder mig över mina arbetskamrater och över att föra mångsidiga diskussioner med dem. Lunch- och kaffepauserna är trevliga, eftersom man då hinner utbyta tankar om de problem som man har mött i forskningen och undervisningen och till och med finna lösningar på dem. Även undervisningen har sina höjdpunkter. Då och då har jag fått märka att studenterna på en föreläsning eller i en seminariegrupp är verkligt engagerade i ämnet och deltar entusiastiskt i diskussionerna. Det är just upplevelsen av att dela något som är det bästa. En föreläsning som ingick i en grundkurs har särskilt fastnat i mitt minne. Kursens månghövdade studentgrupp stod och läste tillsammans upp ett utdrag ur romanen Sju bröder. Det lät ståtligt. På föreläsningen reflekterade vi över 1700-talets uppfattningar om att läsa, eftersom det då ansågs att läsning framför allt har en kroppslig inverkan. I diskussionen framfördes många intressanta iakttagelser på verkningar som högläsning har på kroppen.