Tillbaka

Heta Pyrhönen

Heta Marjatta Pyrhönen
4.12.1960, Helsingfors

Filosofie magister 1989, filosofie licentiat 1994, filosofie doktor 1998 (allmän litteraturvetenskap), Helsingfors universitet

Professor i allmän litteraturvetenskap 2000
Forskningsassistent, humanistiska fakulteten 1985–1986
Forskningsassistent, Finlands Akademi 1986
Assistent, Institutionen för allmän litteraturvetenskap, teatervetenskap och estetik (1989–1990, 1992, 1994)
Doktorand, doktorsskolan i litteratur och textualitet 1995–1997
Biträdande professor i allmän litteraturvetenskap 1997–1998

Forskningsteman
Populärlitteratur och däribland särskilt deckarlitteratur, kvinnolitteratur och kvinnliga författare, adaptationer, narratologi och psykoanalytisk litteraturforskning.

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Bild: Maureen Cassidy
Text: Heta Pyrhönen (Kaija Hartikainen, red.)

Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Läsning förändras

Jag köpte en Kindle läsplatta för många år sedan. Sedan började jag använda iPad och iPhone och har installerat programmet på dem båda. Jag älskar mina läsplattor. Tack vare dem ryms ett bibliotek med hundratals böcker i min ficka och jag kan ta dem med mig vart som helst. Jag kan också fördriva tiden med att läsa böcker på min iPhone. Det är fantastiskt. Om möjligt köper jag numera alla mina böcker i elektroniskt format. I e-böckerna kan man göra understrykningar och skriva kommentarer. Det är till och med möjligt att skriva ut de understrukna ställena. E-böckerna innebär förstås också att böckerna inte längre har en likadan kulturell inverkan på inredningen: mina vänner och bekanta kan inte längre ta en titt på min bokhylla för att avgöra hurdan jag är.

Det har skett en förändring i hur man tillägnar sig kulturellt kapital, vilket jag har fått märka i takt med att mina barn har vuxit upp. Ända sedan jag var liten flicka har jag aktivt besökt biblioteket. Jag lyssnade med spetsade öron på mina äldre kusiner som talade om böcker. Jag lade på minnet vilka böcker de tyckte om, så att jag sedan kunde låna samma böcker. Därmed hade jag som 11-åring läst bland annat alla skådespel av Jane Austen och Molière.

Däremot har mina barn ofta först bekantat sig med litteraturens klassiker via filmer och tv-serier. Som 6-åring tittade min dotter på BBC:s televisering av Austens Stolthet och fördom. På tröskeln till tonåren började hon läsa Austens romaner. Jag har läst Harry Potter-böckerna högt för mina barn fem gånger, men de har också sett alla Harry Potter-filmer. För mina barn bildar romaner och filmer en enhetlig upplevelse. Detsamma gäller till exempel för Suzanne Collins trilogi Hungerspelen och dess filmatiseringar samt serierna The Walking Dead och tv-serien som grundar sig på dem.

Jag har följt med stort intresse hur dagens ungdom tycks utveckla sådan läskunnighet som innebär att de lätt kan pendla mellan olika medier och jämföra dem med varandra. För mina barn verkar det vara naturligt att jämföra böckernas Harry Potter med filmernas Harry Potter och fundera på likheter och olikheter mellan dem. För dem är det en ofattbar tanke att litteraturen vore det primära och kulturellt sett överlägsna. I stället njuter de av mediernas mångformighet, av att kulturella produkter överförs från ett medium till ett annat och av att jämföra dessa olika versioner. Jag väntar med iver på hur våra uppfattningar om läsning kommer att förändras i framtiden.

Catwoman har övergått från serier till filmer. Bild: Pielpa Ollikainen

 

Tillbaka