Under flera somrar har jag tillbringat tid i Nordamerika såväl i Toronto som i Washington D.C. med att forska. Biblioteket vid University of Toronto och Library of Congress är härliga ställen. Det är överraskande hur mycket man hinner få gjort inom en månad då man är fri från undervisnings- och förvaltningsuppdrag. Jag njuter av känslan av frihet och av att lätt ha tillgång till allt nödvändigt material.

Jag fick ta över professor Pirjo Lyytikäinens post som handledare i det europeiska nätverket för doktorandutbildning, European Ph.D.Net: Literary and Cultural Studies. Det är fråga om ett gemensamt projekt mellan sex olika universitet. Genom projektet utbildas doktorander inom litteratur- och kulturforskning i enlighet med ett så kallat cotutelleavtal. Programmet fungerar i treåriga cykler. Handledarna och doktoranderna träffar varandra fyra gånger om året på späckade arbetsseminarier. Det är fint att få följa med hur studenterna utvecklas under våra möten. Jag tycker också om verksamheten i Hermes, ett nätverk av sommarskolor mellan tio europeiska universitet. Senast samlades vi i Helsingfors i en vecka för att reflektera över läsare och läsning, och under sommaren 2015 träffas vi i Prag och diskuterar författare och deras status.

Jag har varit läroämnesansvarig för allmän litteraturvetenskap, prefekt för institutionen för konstforskning, medlem i fakultetsrådet vid humanistiska fakulteten och sedan år 2014 chef för doktorandprogrammet för filosofi, konstforskning och samhället. Alla dessa uppdrag har haft intressanta sidor. Som prefekt blev jag överraskad när jag insåg att ”utvecklingssamtalen” kändes givande. I dem framkom det hur olika tankar människor hade om sina arbeten. I doktorandprogrammet är det utmanande att förena den praxis som gäller inom de olika läroämnena och att sätta upp gemensamma mål.

Utmattande sidor i förvaltningsuppdragen och i universitetslivet i allmänhet är de otaliga mötena och ständiga förändringarna. Det gäller att bedöma, utveckla och förnya, och allt detta kräver att man sitter på möten, samlar in information och skriver tomma fraser. Ibland känner jag mig förtvivlad: studerade jag i alla år bara för att fylla i olika blanketter, sitta på möten och sätta ihop målbeskrivningar?