Min vetenskapliga produktion fokuseras huvudsakligen på forskning i engelskspråkig litteratur. Jag inledde min forskarkarriär med att forska i deckarlitteratur. Min avhandling Murder from an Academic Angle behandlar deckaren som ett forskningsobjekt inom den akademiska litteraturforskningen. Deckargenren har en omfattande och invecklad forskningshistoria. Detta beror dels på att den lämpar sig för att åskådliggöra nästan alla grunddrag i de forskningsgrepp som tillämpas inom litteraturforskning. Dels beror det också på att akademiska läsare traditionellt har haft ”tillåtelse” att erkänna att de läser denna genre som förutsätter slutledningsförmåga utan att de har behövt tappa sitt ansikte som forskare. Mitt bidrag till den här forskningstraditionen är avhandlingen Mayhem and Murder: Narrative and Moral Problems in the Detective Story. I den sätter jag mig in i de berättartekniska och moraliska frågorna i deckarlitteratur och utreder hur dessa frågor är länkade till varandra. Jag bevisar hur starkt genrekonventionerna inverkar på detektivens slutledning samt på hur en lämplig lösning sammanställs, moralfrågor formuleras och genrens världsbild gestaltas.

När jag var mammaledig efter att mitt andra barn hade fötts insåg jag att jag dagligen räknade trappstegen (sammanlagt 12 stycken) som ledde ner till källaren där tvättmaskinen fanns. Om nätterna när jag matade minstingen läste jag på nytt Charlotte Brontës produktion. Dessa omständigheter fick mig att tänka på sagan om Blåskägg, trots att vårt hus inte dolde några dödliga hemligheter.

Jag började kartlägga hur sagan om Blåskägg i grunden formar Brontës roman Jane Eyre och på hur många olika sätt just den här kombinationen har inverkat på den brittiska kvinnolitteraturen. Därmed uppkom min avhandling Bluebeard Gothic: Jane Eyre and Its Progeny som är en genomskärning av den gotiska litteraturen om Blåskägg från och med mitten av 1800-talet och fram till nutid. Den behandlar viktiga teman: hur en kvinna växer upp till en självständig aktör, vägrar att vara ett offer, överlever trauman, överger söta romansmönster och utmanar patriarkatet. Lika viktigt var det att kartlägga hur dessa teman behandlas i berättelser. Medan jag skrev min bok upptäckte jag en annan tilltalande författare utöver Brontë, nämligen Angela Carter. I Carters produktion kan man märka hur författaren tar avstånd från sin föregångares sätt att skriva.

I verket Jane Austen aikalaisemme analyserar jag varje publicerade roman av Jane Austen. Föremål för analys är författarens rika stil, konstfulla berättarteknik, roliga karaktärer, noggrant rytmiserade händelser och finurliga ironi. I analysen uppmärksammar jag också hjältinnornas viga och kvicka tankar som vittnar om ett rikt inre liv. Därtill utreder jag hur Austen först blev en författarklassiker och därefter en kulturell ikon. Genom att behandla filmatiseringarna och televiseringarna av Austens romaner är det också möjligt att jämföra nutidens uppfattningar med de uppfattningar som rådde på den tiden då texterna är skrivna. Detta är särskilt intressant med tanke på uppfattningar om kärlek och äktenskap, eftersom min analys bevisar att uppfattningarna som rådde under Austens tid inte längre gäller i vår moderna kultur, trots att Austen inom populärkulturen ses som en enväldig expert i kärlek.

I mina vetenskapliga artiklar har jag skrivit om flera olika ämnen från jaktlitteratur till tematisk forskning i skönlitteratur. En favorit bland mina egna artiklar handlar om Ann-Marie McDonalds roman The Way the Crow Flies. I artikeln utreder jag hur strukturerna i deckarintriger kan tillämpas inom höglitteraturen, i synnerhet när det gäller att behandla trauman.