Min absolut bästa stund vid Helsingfors universitet var då ett tjugotal studenter i romani deltog på mina kurser under hösten 2014. För första gången satt så många romer och studenter från majoritetsbefolkningen tillsammans på gemensamma föreläsningar.

Den integration som sker mellan studenterna under kursernas gång är något som skulle få hända oftare också i samhället i stort. Det påminner mig om min barndom då min egen familj och grannskapets representanter för majoritetsbefolkningen tillbringade tid tillsammans i Riihimäki. Kanske det är möjligt för sådant att ske också i en större omfattning och för detta ändamål ska universitetet skapa förutsättningar.

Den respons jag får från studenterna är alltid viktig. Särskilt en viss kommentar som en student skrev till mig på hösten 2014 kommer säkert att för evigt stanna kvar i mitt minne: ”Tidigare såg jag romer som ett kollektiv, nu ser jag dem som individer.” Jag minns hur jag gick in på mitt arbetsrum efter den där lektionen och skrek: ”Wow!”