Henry Bacon blev utexaminerad från Helsingfors universitet i läroämnet teatervetenskap och biämnet musikvetenskap. Vid sidan om höll han på med litteratur och bildkonst. Vill man förstå sig på film är det viktigt att utforska andra konstarter, film har ju alltid anammat element från annan konst. Lika viktigt är det att känna till historia och samhället för att förstå den mångfaldiga funktionen som filmen har. Bacon använde sig av all den här kunskapen när han satte sig in i sitt första forskningsämne kring den italienska aristokraten Luchino Viscontis filmproduktion som speglar en kulturellt mångsidig och marxistisk världsbild.

Genom Viscontis konst intresserade sig professor Bacon för adaptation: hur olika konstarter samspelar med varandra och vad som händer med t.ex. litterära inslag när de filmatiseras. Härifrån började Bacon reflektera över hur filmen styr oss åskådare att skapa en fiktiv berättelse i en fiktiv värld. En av processens mest fasinerande dimensioner är figurerna som bygger på den genomtänkta användningen av filmens medel och skådespelarkonst.

Den centrala referensgruppen i Bacons undersökning är den internationella gemenskapen av kognitiva filmforskare. De utreder bland annat hur varseblivningen och förståelsen av världen och filmer samspelar med varandra. Relationen kan också vara omvänd. Tjusningen med många filmer bygger på att vi får följa händelser som vi inte önskar få uppleva i verkligheten.

Ett av Henry Bacons mest utmanande projekt har dock varit att förklara hur det kommer sig att en så skrämmande och motbjudande sak som våld har en så central roll i vår konst och underhållning.