Den akademiska traditionen i Europa har innefattat flera olika konstarter. Utöver färdigheter i musik var också färdigheter i ritning och målning grundläggande för intelligentian under 1600- och 1700-talen. Den akademiska ritningstraditionen i Finland leder sitt ursprung från Kungliga Akademien i Åbo år 1678, då gravören och boktryckaren Daniel Medelplan blev anställd som figurstickare vid akademins boktryckeri med två tunnor säd i årslön.

Knappt trettio år senare inrättades en tjänst som ritmästare vid akademin, och Johan Oppenort var den förste som blev utnämnd till tjänsten. Ritmästaren ansvarade dock inte längre för att göra träsnitt för boktryckeriet, utan skulle i stället undervisa och måla dekorationer, tapeter och porträtt för universitetets behov. Till en början fick ritmästaren vanligen ersättning för sitt arbete i form av lön som betalades av studenterna.

Universitetet och dess konstundervisning flyttade till Helsingfors år 1828. Ritsalen inledde sin verksamhet på Fabiansgatan i universitetets sidobyggnad, som hade blivit färdig 1834. Det började skaffas konstverk och gipsskulpturer till ritsalen för studenternas bruk. Början till universitetets samling av gipsskulpturer utgjordes av en anskaffning gjord av Pehr Adolf Kruskopf på 1830-talet. Dessa nio kopior av kända skulpturer ställdes ut på Finlands första konstutställning som ordnades vid ritsalen hösten 1845.

Helsingfors universitets ritsal var den enda offentliga läroanstalten som erbjöd konstundervisning i Finland fram till 1848, då Finska Konstföreningens ritskola (sidan på finska) grundades. De flesta kända finländska konstnärer antingen studerade eller undervisade vid Helsingfors universitets ritsal ännu vid sekelskiftet 1900. Ritsalen spelade en viktig roll också av den anledningen att skolornas undervisning i ritning oftast var bristfällig eller obefintlig.

Ritsalens grundläggande uppgift har inte alltid varit konstundervisning i modern bemärkelse. Enligt tsar Alexander III:s deklaration från 1892 skulle undervisningen utveckla studenternas förmåga till formgivning, med särskild tonvikt på frihandsteckning. Det ansågs att dessa kunskaper var nyttiga särskilt för kommande arkitekter och arkeologer. Studenterna skulle lära sig att rita av föremål snabbt och noggrant.

Sedan 1956 har ritsalen varit verksam på den sjunde och översta våningen i universitetsbyggnaden Porthania. Numera ordnas det undervisning där tre gånger i veckan. Studierna i ritning och målning inleds med att avbilda gipsskulpturer, senare används också levande modeller.

Källor och mer information:

• Kaarina Pöykkö: ”Helsingin yliopiston Piirustuslaitoksen historiaa kolmelta vuosisadalta”, i verket Helsingin yliopiston Piirustuslaitos 300 vuotta. Juhlanäyttely yliopiston päärakennuksessa (Unioninkatu 34) 5.5.–14.5.1978. Helsingfors 1978.
• Helsingfors universitets ritsals webbsida. Hämtat 26.6.2015.
• Helena Hätönen: Kotimaisen taideopetuksen varhaisvaiheita. Webbpublikation av Finlands Nationalgalleri. Hämtat 26.6.2015.
• Taidekokoelman syntyhistoriaa. Webbpublikation av Helsingfors universitetsmuseum. Hämtat 26.6.2015.
• Raija Oikari: ”Sulka yliopiston hatussa”, i Humanistilehti 9/2007. Hämtat 20.8.2015.
• Helsingin yliopiston Piirustuslaitos. Webbpublikation av Wikipedia. Hämtat 26.6.2015.