1678: En figurstickare blir anställd vid universitetet enkom för att illustrera dess publikationer. 1707: I Helsingfors ritsal inleds undervisning i teckning. 1708: Den första egentliga ritmästaren blir anställd vid Helsingfors universitets ritsal. 1828: Ritsalen flyttar till Helsingfors tillsammans med universitetet. 1834: En skild sal för teckning placeras i universitetets sidobyggnad på Fabiansgatan. 1845: Ritsalen är värd för den första konstutställningen i Finland. 1850-talet: Ritsalen måste avstå från sin undervisningssal och får i stället utrymmen i kapprummet vid solennitetssalen i universitetets huvudbyggnad. 1870: Ritsalen får nya utrymmen i universitetets laboratoriebyggnad som nyligen blivit färdig. 1880: Ritsalen flyttar till Riddarhuset. 1897: Ritsalen flyttar tillbaka till den utvidgade sidobyggnaden på Fabiansgatan. 1935–1937: Medan huvudbyggnaden utvidgas, placeras ritsalen i SKS (Finska litteratursällskapets) hus. 1956: Ritsalen flyttar till den översta våningen i universitetsbyggnaden Porthania. 1992: Ritsalen ansluts till den humanistiska fakulteten.
Bild: Mika Federley
Text: Tomas Sjöblom Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon
Eero Järnefelt – från savolaxiska landskap till porträtt
Erik Nikolai Järnefelt föddes i Viborg i november 1863 i en förmögen familj och i en värld full av möjligheter. Hans föräldrar var nämligen senator, guvernör och generallöjtnant August Alexander Järnefelt och friherrinnan Elisabeth Clodt von Jürgensburg. Familjens mor umgicks i konstnärskretsar som bestod av bland annat Minna Canth, Juhani Aho och Jean Sibelius, och den unge Järnefelt var därmed omringad av mångskiftande konstnärsbegåvningar redan i sin barndom.
Järnefelt tog studentexamen i den finskspråkiga privatskolan Helsingin suomalainen alkeisopisto 1881. Han tänkte bli folkskollärare, men eftersom hans far var emot denna tanke började han i stället studera bildkonst. Järnefelt avlade till en början konststudier vid Finska Konstföreningens ritskola 1874 och 1878. Hans egentliga konstnärliga mognande ägde dock rum i S:t Petersburg under åren 1883–1886.
Medan Järnefelt studerade i Paris 1886–1891 blev han intresserad av naturalistisk konst och målade sina verk Fransk vinstuga och Savolaxbåt år 1888.
Järnefelts båda föräldrar var fennomaner. Även den unge konstnären blev intresserad av nationalistiska idéer, och i början av 1890-talet började han känna dragning till nationalistisk konst och karelianism. Som sitt konstnärsnamn använde Järnefelt till en början en förfinskad version av sitt namn, Eero Rauta. Senare blev hans konstnärsnamn Eero Järnefelt.
Järnefelt fann sitt ”riktiga Finland” i Savolax. Han skildrade dess landskap bland annat i verken Julidag (1891), Trälar under penningen (även kallad Sved, 1893) och Husbonde med drängar (1893). Bland dessa har särskilt Trälar under penningen uppnått en viktig position inom den finsknationella målarkonsten. Utöver större verk målade Järnefelt också mindre naturbilder och landskap, varav många kan uppfattas som symboler för nationalistisk politik.
Under 1890-talet blev Järnefelt också en av sin tids mest betydande finländska porträttmålare. Han målade porträtt av viktiga kulturfigurer, såsom Jean Sibelius och Juhani Aho, men också mer intima porträtt av personer i sin familjekrets. Det mest kända av Järnefelts familjeporträtt är ett porträtt som han målade 1897 i Italien av sin son.
Järnefelt flyttade med sin familj till stranden av Tusby träsk år 1901. Många andra konstnärer hade samlats på samma område, till exempel Järnefelts gode vän och svåger Jean Sibelius. Följande år blev Järnefelt utnämnd till ritlärare vid universitetet och han innehade tjänsten i ett kvarts sekel – fram till 1928. Järnefelts folklivsskildringar började minska i antal, medan savolaxiska teman helt och hållet uteblev i hans produktion. I stället koncentrerade han sig alltmer på att skildra landskapen kring Tusby träsk, djur och sin familj.
Vid 1900-talsskiftet hade Järnefelt etablerat sin ställning som en av de ledande bildkonstnärerna i Finland. Han fick alltmer uppdrag att måla porträtt av bemärkta personer. Bland annat porträtten av C.G.E. Mannerheim från 1922 och 1933 är målade av Järnefelt. Han målade också målningar till universitetets solennitetssal, till exempel Auroraförbundet (1916) och Florafesten (1920), som båda dessvärre förstördes i bombningarna av Helsingfors 1944.
Järnefelt tilldelades titeln professor 1912 och titeln filosofie hedersdoktor 1923 till ära av sin produktion och det arbete som han gjorde för universitetet. Han erhöll därutöver medlemskap i Finlands konstakademi (1922) och Konstakademien i Stockholm (1935). Eero Järnefelt dog 1937 som en av de mest uppskattade bildkonstnärerna i Finland.
Eero Järnefelt. Webbpublikation på www.sibelius.fi. Hämtat 19.8.2015.
Eero Järnefelt. Webbpublikation av Wikipedia. Hämtat 19.8.2015.
Av
Text: Tomas Sjöblom. Översättare: Sonja Tiilikainen. Språkgranskare: Jonas Franzon.
Helsingfors universitets ritsal
1678: En figurstickare blir anställd vid universitetet enkom för att illustrera dess publikationer. 1707: I Helsingfors ritsal inleds undervisning i teckning. 1708: Den första egentliga ritmästaren blir anställd vid Helsingfors universitets ritsal. 1828: Ritsalen flyttar till Helsingfors tillsammans med universitetet. 1834: En skild sal för teckning placeras i universitetets sidobyggnad på Fabiansgatan. 1845: Ritsalen är värd för den första konstutställningen i Finland. 1850-talet: Ritsalen måste avstå från sin undervisningssal och får i stället utrymmen i kapprummet vid solennitetssalen i universitetets huvudbyggnad. 1870: Ritsalen får nya utrymmen i universitetets laboratoriebyggnad som nyligen blivit färdig. 1880: Ritsalen flyttar till Riddarhuset. 1897: Ritsalen flyttar tillbaka till den utvidgade sidobyggnaden på Fabiansgatan. 1935–1937: Medan huvudbyggnaden utvidgas, placeras ritsalen i SKS (Finska litteratursällskapets) hus. 1956: Ritsalen flyttar till den översta våningen i universitetsbyggnaden Porthania. 1992: Ritsalen ansluts till den humanistiska fakulteten.
Bild: Mika Federley
Text: Tomas Sjöblom Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon