Tillbaka

Heikki Ojansuu

Heikki August Ojansuu
26.7.1873, Tyrvis – 18.1.1923 Helsingfors

Filosofie kandidat 1899, licentiat 1901, doktor (ultimus) 1907, Kejserliga Alexanders-universitetet

Professor i fennougristik, dekanus för humanistiska fakulteten 1922–1923, Åbo universitet

Docent i finska språket och litteraturen 1903–1914, tf professor i finska språket 1905–1907, 1909, 1917–1919, universitetsadjunkt inom finsk filologi 1914–1922, Kejserliga Alexanders-universitetet/Helsingfors universitet
Finsklärare vid Läroverket för gossar och flickor 1902–1905, fortsättningsskolan Suomalainen jatko-opisto 1905–1906, fortsättningsklasserna vid flickskolan Helsingin suomalainen tyttökoulu 1906–1906, handelsinstitutet Suomen Liikemiesten kauppaopisto 1908–1919

Redaktionsmedlem 1899–1918, chefredaktör 1904–1908, tidskriften Virittäjä

Medlem i studentexamensnämnden 1906–1910, 1912–1917
Medlem i Finska Vetenskaps-Societeten 1916

Bild: SKS /litteraturarkivet
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Mikael Agricolas modersmål

Heikki Ojansuu, tf professor i finska språket vid Kejserliga Alexanders-universitetet, publicerade 1909 en omfattade undersökning (Mikael Agricolan kielestä) där han hävdar att Agricolas modersmål omöjligen kan ha varit finska på grundval av de språkfel Agricola har gjort. Ojansuus verk innehåller en bred analys av det språk Mikael Agricola har använt i olika texter. Verket var en betydande bidragande faktor till att Ojansuu intog en ledande position som forskare i gammalt finskt skriftspråk. Frågan om Mikael Agricolas modersmål var en del av Ojansuus forskning, och detta spörsmål ledde till långvarig vetenskaplig debatt.

Ojansuu argumenterade för Agricolas svenskspråkighet bland annat genom att konstatera att Agricolas födelsebygd Pernå var så gott som enbart svenskspråkig. De huvudsakliga argumenten hängde ändå ihop med de av Agricolas uttryck som Ojansuu ansåg vara klara språkfel samt direkta lånord och svecismer. En bidragande faktor till argumenten torde ha varit de finska språkmännens iver för språkriktighet på 1900-talet.

Det finns ingen samtida avbildning på Mikael Agricola bevarad. Här kan vi betrakta Albert Edelfelts uppfattning om hur mannen som översatte Bibeln till finska kan ha sett ut. Bild: Albert Edelfelt / Wikimedia Commons.

Det hade knappast fötts någon tvist om Agricolas modersmål om inte Ojansuu totalt hade ändrat åsikt knappa tio år senare. År 1918 publicerade han artikeln Mikael Agricolan äidinkieli om Mikael Agricolas modersmål i tidskriften Suomalainen Suomi. I artikeln hävdar Ojansuu att Pernå utan tvekan till stora delar var finskspråkigt ännu under Gustav Vasas tid. Även andra tidigare argument omkullkastades och nya argument lyftes fram, däribland att Agricola skrev på finska. Då det gäller uttryck med svensk influens konstaterar Ojansuu att de antagligen hade att göra med Agricolas lokala dialekt.

Denna kovändning ledde till diskussion och kritik, särskilt från svensksinnade forskare. Frågan behandlades i ett flertal tidskrifter under åren som följde. De mest betydande opponenterna var Anders Allardt och Kurt Antell.

Debatten om Agricolas modersmål sammankopplades delvis med språkstriden. År 1927 publicerade Allardt artikeln Michael Agricolas modersmål, där han målmedvetet gick till attack mot Ojansuus argumentation. Allardt var övertygad om att Agricolas modersmål hade varit svenska. Antell tog i sin tur ställning i frågan 1954 och konstaterade att det var omöjligt att slå fast Agricolas modersmål med säkerhet. Sedermera har forskarna i det stora hela instämt med Antell. Många har ifrågasatt om det ens är möjligt att tala om modersmål i dess moderna bemärkelse med 1500-talet som kontext.

Källor:

  • Anders Allardt, Michael Agricolas modersmål, Historisk tidskrift för Finland 12, Helsingfors 1927 19–26.
  • Kurt Antell, Mikael Agricolas släkt, Historisk tidskrift för Finland 39, Helsingfors 1954, 7–15.
  • Heikki Ojansuu, Mikael Agricolan kielestä, Helsingfors 1909.
  • Heikki Ojansuu, Mikael Agricolan äidinkieli, Suomalainen Suomi 3 (1918), 112–140.
  • Simo Heininen, Mikael Agricola. Elämä ja teokset, Helsingfors 2007.
  • Kari Tarkiainen, Finlands svenska historia 1. Sveriges Österland: från forntiden till Gustav Vasa, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 702:1, Helsingfors/Stockholm 2008.
Tillbaka