Tillbaka

Hanna Snellman

Hanna Snellman
16.4.1961, Sodankylä

Filosofie magister 1986 och filosofie doktor 1997 (etnologi), Helsingfors universitet

Pro­rek­tor 2018–, professor i etnologi 2012–, dekanus 2017–2018, prodekanus 2014–2016, ställföreträdande dekanus 2014–2015, Helsingfors universitet
Assistent i finsk-ugrisk etnologi 1987–2004, Helsingfors universitet
Vikarierande assistent i kulturantropologi 1991, Uleåborgs universitet
Akademiforskare 2004–2007, Helsingfors universitet
Medlem i Helsingfors universitets forskarkollegium, 2008
Finnish Chair 2007, Lakehead University, Kanada
Professor i etnologi 2009–2012, Jyväskylä universitet

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Medlem i flera vetenskapliga kommittéer och organisationer.

Bild: Ari Aalto
Text: Hanna Snellman och Riitta-Ilona Hurmerinta (red.)
Översättning: Sonja Tiilikainen
Språkgranskning: Jonas Franzon

Min dröm

Det är inte lätt att arbeta som forskare. Om jag nu fick gå tillbaka i tiden och göra ett val mellan en karriär som forskare eller min ursprungliga plan, arbete inom museibranschen, skulle jag inte ha en aning om vad jag ska göra. Jag har aldrig varit arbetslös under min yrkeskarriär, men många gånger har jag varit nära att bli det. Idéer för nya forskningsprojekt har ofta uppstått i dessa vändpunkter.

Efter min doktorsavhandling om flottarna vid Kemijoki älv skrev jag en metodologisk monografi om chanternas tidsuppfattning och övergick därefter till att undersöka sverigefinnar från olika synvinklar. Vid forskarkollegiet påbörjade jag en studie om amerikanfinländares kokböcker och jag drömmer nästan dagligen om att fortsätta med den.

Mina egna post doc-studier pågick i tio år och under den tiden skrev jag tre monografier, redigerade flera artikelsamlingar och skrev flera artiklar. I och med mitt forskningsarbete bodde jag också en längre tid i Sverige och Kanada. Jag upplevde alltid att jag inte enbart är en del av det utländska universitetet, utan också en del av Helsingfors universitet.

Som prodekanus i forskning reflekterar jag en hel del över vilken position post doc-forskarna har vid Helsingfors universitets humanistiska fakultet. Hur kan man å ena sidan uppmuntra forskarna att flyga ur boet då de får en möjlighet till det och å andra sidan ta hand om post doc-forskarna som är en del av vårt vetenskapliga samfund?

För att kunna få en fast position som forskare är man först tvungen att tjäna som gesäll. Alla kan inte bli anställda vid universitetet, och därför måste de disputerade uppmuntras att söka sig till andra arbetsplatser i samhället. Jag drömmer om att de som avlägger sina post doc-studier vid Helsingfors universitets humanistiska fakultet känner sig som en del av universitetsgemenskapen.

Hanna Snellman, Laura Hirvi och Kristina Myrvold gläds åt boken ”Where is the Field” (red. Laura Hirvi & Hanna Snellman 2012) som kom ut i samband med ett gemensamt projekt.​
Hanna Snellman, Laura Hirvi och Kristina Myrvold gläds åt boken ”Where is the Field” (red. Laura Hirvi & Hanna Snellman 2012) som kom ut i samband med ett gemensamt projekt.​

 

Tillbaka