Som vetenskapsgren uppstod etnologi till följd av ett nationellt projekt. Det var just ordet ”nationell” som hade en nyckelposition i de argument som riktades till beslutsfattarna i ett Finland som nyligen hade blivit självständigt. En professur i etnologi grundades till ära av det självständiga Finland år 1921. Emellertid var professuren inte endast nationell, eftersom den ända fram till 2000-talet hade attributet finsk-ugrisk.

– Om man vill reflektera över stora globala utmaningar med forskningens medel, lämpar sig den moderna etnologin utmärkt för det. I min egen forskning om migration har jag undersökt finländare som immigranter i Sverige och Kanada. Den teoretiska litteraturen om invandrare har medfört en alldeles ny dimension till min forskning, berättar professor Hanna Snellman.

I sin forskning har Snellman flera gånger tangerat etnologins historia. Hennes artikel Kansatieteellisten karttojen takaa (’Bakgrunden till etnologiska kartor’) i verket Kotiseutu ja kansakunta. Miten suomalaista historiaa on rakennettu (red. Pirjo Markkola, Hanna Snellman och Ann-Catrin Östman, SKS 2014) behandlar hur Nationalmuseets etnologiska frågeprojekt var uppbyggt och hur förfrågningarna fungerade i förhållande till sin tids metoder och teorier.

Snellmans forskning är delvis förknippad med vetenskapsgrenens lärdomshistoria och den tysta kunskap som finns inom denna.

– Min företrädare, professor emeritus Juhani U. E. Lehtonen som var professor i etnologi under åren 1980–2010, överlämnade sitt material till mig och sade att samlingen är komplett. Han hade fått de första frågebladen, som hade tryckts under 1950-, 1960- och 1970-talen, av sin företrädare Niilo Valonen, professor i etnologi. Det var denne Valonen som hade inlett frågeprojektet. Därefter hade Lehtonen själv fyllt på samlingen så länge som Museiverkets frågeprojekt fortsatte, det vill säga ända fram till millennieskiftet.

Enligt Hanna Snellman är materialet intressant ur en metodologisk nationalisms perspektiv. Metodologisk nationalism innebär att forskningen sammankopplas med nationalstatens referensram.

– Förfrågningar gjordes helt tydligt därför att man ville få information om Finland. Dessutom ville man med hjälp av dem stärka tanken om en särskild finskhet i dess allra renaste form. Det här skedde under en tid då urbanisering och industrialisering ännu inte hade haft någon inverkan på denna särskilda ”urfinskhet”. På etnologiska kartor fanns Tornedalens svenska sida, östra Karelen och ibland till och med Värmland ritade. Det var ett politiskt ställningstagande att rita Finlands mö som tvåarmad.