Göran Schildt har blivit känd speciellt för sina reseskildringar. Hans studier vid universitet i Sorbonne i Paris 1934–35 och studieresan till Italien 1937 tillsammans med vännen Georg Henrik von Wright gav impulsen till hans talrika utlandsresor. Gnistan tändes och genom resorna inleddes ett livslångt intresse för området kring Medelhavet.
Det var på den tiden då Schildt återhämtade sig från vinterkrigets skador som han fattade beslutet att skaffa sig en egen båt och segla till Medelhavet. Han tog ett stort steg närmare drömmen då han köpte ketchen Daphne av sjöhistoriker Christoffer H. Ericsson 1947. Han kom iväg följande år med sin dåvarande maka Mona Morales-Schildt. Sjöfärden gick genom de franska kanalerna ner till Medelhavet och kuststaden Rapallo i Italien.
Schildt skrev också den första reseskildringen Önskeresan 1949 om den första seglatsen. Den blev Schildts mest kända reseskildring. Redan under debutåret kom den ut i åtta upplagor och den har översatts till nio språk.
I förordet till nyutgåvan 1995 funderar Schildt på tillkomsten av reseskildringen: "Det betydde i praktiken att jag gjorde resan två gånger, först den verkliga färden, där allt skedde oväntat, oförklarat, osorterat, och därpå resan vid skrivbordet, där allt fick sin mening och plats i en litterär helhet. När jag efteråt tänkte på resan, var det märkligt nog skrivbordsversionen som för mig framstod som den verkliga, trots de avvikelser från den dokumentära sanningen jag i många enskildheter gjort."
Den första av många seglatser till den grekiska övärlden gjorde paret Schildt 1950 då de seglade till Kreta. Denna resa beskriver han i sitt verk I Odysseus kölvatten (1951). I den grekiska övärlden fann han sig ett andra hem när han hälsade på hos en vän på ön Leros sommaren 1965. Under besöket blev han nämligen så förtjust i denna ö att han kom att bosätta sig där, vid sidan av sitt hem i Ekenäs. Inspirerad av sina upplevelser och sin tid på Leros skrev han boken Ön som förtärdes av havet (1970).
Schildts längsta seglats varade i nästan nio månader 1954–1955. Den gick via Grekland och Turkiet till Beirut och Alexandria, och därifrån vidare längs Nilen. Denna resa skildrar Schildt i böckerna Solbåten (1956) och Ikaros' hav (1957). Han gjorde en annan lång seglats från Volossobukten via Bosporen upp till Svarta havet som han skildrar i Det gyllene skinnet (1964).
I sina reseskildringar kommer Schildts djupa insikt i europeisk kulturtradition fram. Han förbinder sina kunskaper i kulturtraditionen med nutiden, genom att levande beskriva ögonblicksbilder och människor som idag bor i kulturlandskapen.
Källor:
- H. Rask, Schildt, Göran. Nationalbiografins nätpublikation (på finska), http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/636/. Hämtat 2015-02-26.
- Göran Schildt, Wikipedia, http://fi.wikipedia.org/wiki/Göran_Schildt. Hämtat 2015-02-26.
- Göran Schildt (författare), Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Göran_Schildt_(författare). Hämtat 2015-02-26.
- Göran Schildt, Villa Schildt -webbsidor, http://www.villaschildt.fi/fi/göran-schildt. Hämtat 2015-02-26.
- H. Pöppönen, Göran Schildt, minnesskrift, Helsingin Sanomat 24.3.2009, http://www.hs.fi/muistot/a1364356482569.
