Georg August Wallin reste till Kairo år 1843. Inspirerad av schejk Muhammad Ayyad al-Tantawi, som var lärare i arabiska vid Kejserliga universitetet i S:t Petersburg, gjorde Wallin en forskningsresa med hjälp av ett stipendium som han fick av sitt hemuniversitet. Officiellt var syftet för Wallins resa att forska i olika arabiska dialekter och att bekanta sig med wahhabiternas läror.

Wallin hade även personliga motiv för sin forskningsresa. Enligt Kaj Öhrnberg ville Wallin frigöra sig från Europas lyx, fåfänga och alltför förfinade civilisation. I romantikens anda trodde han sig hitta ”den ädle vilden” bland beduinerna på Arabiska halvön.

Basen för Wallins tre ökenfärder utgjordes av staden Kairo. För att fritt kunna röra sig på områden som tillhörde beduiner antog han en falsk identitet som en egyptisk läkare, Abd al-Wali. Under sitt täcknamn al-Wali gjorde Wallin två forskningsresor till Arabiska halvön och Sinaihalvön. På sina resor forskade han huvudsakligen i olika beduinstammars kulturer och språk.

Wallins första ökenfärd var riktad till beduinområden på Arabiska halvön. Han var den första europeiska forskningsresanden som skrev anteckningar om sina rön på området. Slutligen var han tvungen att återvända till Kairo tidigare än han först hade planerat, eftersom han fick brist på pengar. Under sin resa kunde G.A. Wallin tack vare sin falska identitet besöka islams heliga städer Mecka och Medina, dit personer som hörde till andra trossamfund inte ägde tillträde på den tiden.

På sin andra resa besökte Wallin pilgrimsmål: Katarinaklostret på Sinaihalvön och olika pilgrimsmål som muslimer, judar och kristna gemensamt helgade i det förlovade landet. Sin sista resa, nu under det falska namnet Abd al-Maula, gjorde G.A. Wallin återigen till Arabiska halvön. Än en gång ändrades Wallins planer mitt i resan och i stället för till Oman tog han sig till Persien.

Wallin återvände till Finland år 1850 och började nästan genast planera en ny forskningsresa. Han hann dock inte få finansiering för sin resa innan han insjuknade och dog år 1852. Det är som forskningsresande Wallin framför allt blev känd och han var en av sin tids mest betydande västerländska resenärer i Arabien. Julius Krohn skriver i sin bok Yrjö Aukusti Wallin ja hänen matkansa Arabiassa (1880), att Wallins anteckningar är mästerligt skrivna och att hans etnologiska observationer vittnar om djupsinnighet och begåvning i noggrann skildring samt om en sällsynt fördomsfrihet.

Källor:

• Kaj Öhrnberg, “Georg August Wallin. An Orientalist Between National and Imperial Orientalism”, I: Bertil Tikkanen (red.), Pūrvāparaprajñābhinandanam. East and West, past and present. Indological and other essays in honour of Klaus Karttunen, Studia Orientalia 110, Helsingfors 2011, s. 309–316.
• Julius Krohn, Yrjö Aukusti Wallin ja hänen matkansa Arabiassa, Borgå 1880. Webbpublikationen Gutenberg project. Hämtat 5.3.2015.
• Kaj Öhrnberg, Wallin, Georg August (1811–1852). tutkimusmatkailija, itämaiden kirjallisuuden professori, Webbpublikationen Kansallisbiografia. Hämtat 4.3.2015.
• Georg August Wallin, Webbpublikationen Wikipedia. Hämtat 4.3.2015.