Fredriks far Jost Pipping uppskattade utbildning och hade också själv en gång i tiden studerat vid Kungliga Akademien i Åbo. Fadern satsade på Fredriks utbildning och skaffade honom en informator redan i unga år. Fredrik Pipping var endast 16 år gammal då dörrarna till Kungliga Akademien i Åbo öppnade sig för honom. Särskilt latin, grekiska, historia och filosofi intresserade den unge studenten.

Pipping blev kandidat 1804 och följande år utexaminerades han som magister. Pipping höll sig ändå innanför akademins väggar eftersom han redan var i god färd med att förbereda sin docentavhandling som skulle bana väg för en forskarkarriär. Hans avhandling om Homeros texter låg färdig bara ett par år senare. Tack vare avhandlingen säkerställdes Pippings utnämning till docent i grekisk litteratur, vilket också innebar att han skulle bli officiellt behörig att undervisa.

En karriär bland litteratur och böcker började ändå tyckas mer lockande för Pipping och 1814 utnämndes han till akademins bibliotekarie och professor i lärdomshistoria. Han hade skött båda tjänsterna redan tidigare i egenskap av vikarie och gjort det så väl att inget lärdomsprov krävdes. Pipping ansåg att bibliotekariens post var den viktigare av de två. Han lät ändå inte bibliotekariens uppgifter störa undervisningsarbetet utan såg efter och handledde samvetsgrant såväl begynnande forskare som färska studenter. Han bad om avsked från undervisningsuppgifterna först år 1837 för att på heltid kunna koncentrera sig på att ta hand om biblioteket.

På 1840-talet fick Fredrik Pipping också möjlighet att stifta bekantskap med furstendömets förvaltning tack vare att han blev ledamot i senatens ekonomidepartement. Han fick också chans att dra nytta av sin kunskap om universitetsvärlden genom att han blev utnämnd till ecklesiastikchef, en post som från och med 1840-talets början också innebar ansvar för undervisningsväsendet. Han var ändå inte en speciellt inflytelserik person i dagspolitiken. Många ansåg i stället att han var en paragrafridande tjänsteman som saknade förmåga att uppfatta större helheter.

Pippings arbetsinsatser uppskattades ändå då det kom till böcker och han fick ett flertal olika erkännanden. Fredrick Wilhelm Pipping adlades 1839 och i dag hänger hans vapen på Riddarhusets vägg. Dessutom bjöds han in som medlem i flera vetenskapliga samfund både hemma i Finland och utomlands. Pipping tilldelades dessutom hederstiteln statsråd 1845.

Källor:

• Tuija Laine, ”Pipping, Fredrik Wilhelm”. Nätpublikationen Finlands nationalbiografi. Hämtat 07.05.2015.
• Wikipedia, ”Fredrik Wilhelm Pipping”. Nätpublikationen Wikipedia. Hämtat 07.05.2015.

Nationalbibliotekets tidsaxel.