← Tillbaka

Erkki Salmenhaara

Erkki Olavi Salmenhaara
12.3.1941, Helsingfors – 19.3.2002, Helsingfors

Filosofie kandidat 1964, filosofie licentiat 1965 och filosofie doktor 1970 (musikvetenskap), Helsingfors universitet
Studier i cello 1948–1954, Helsingfors folkkonservatorium
Diplomexamen i komposition 1963, Sibelius-Akademin

Assistent 1961–1966, lektor 1966–1974, biträdande professor 1975–1998 och professor 1998–1999 i musikvetenskap, Helsingfors universitet

Musikrecensent 1959–1961 Ylioppilaslehti, 1962–1963 Kauppalehti och 1963–1972 Helsingin Sanomat
Redaktör vid Musiikki-tidningen 1971–1975 och 1987–1998, tf. chefredaktör 1975–1976 och chefredaktör 1977–1987

Ordförande för föreningen Finlands tonsättare 1974–1976 och styrelsemedlem 1966–1974, 1990–1996
Ordförande för Finlands symfoniorkestrar rf 1974 – 1978
Medlem av redaktionen för Otavan iso musiikkitietosanakirja 1975–1980
Medlem av delegationen för Weilin + Göös Suuri musiikkitietosanakirja 1989–1992
Medlem av planeringskommittén för den fullständiga upplagan av Jean Sibelius produktion 1992–1996, redaktör 1996–2000
Medlem i åtskilliga andra styrelser och föreningar inom musikbranschen

Priser och utmärkelser
Finska kulturfondens hederspris 2002
Fack-Finlandiapriset 1997 (för verket Suomen musiikin historia tillsammans med F. Dahlström och M. Heiniö)
Årets professor 1996
Pris av Suomen musiikkikirjastoyhdistys 1995
Riddartecken av I klass av Finlands Vita Ros’ orden 1990
Statens pris för informationsspridning 1988 (för biografin om Leevi Madetoja)
Pris ur Tammen rahasto, Folkets bildningsfond 1984

Bild: Maarit Kytöharju, Music Finland
Text: Riitta-Ilona Hurmerinta

Från lycksalighetens ö till musikhistoria

Erkki Salmenhaara hade redan komponerat tiotals verk då han påbörjade sina studier i komposition vid Sibelius-Akademin i början av 1960-talet. Han studerade även musikvetenskap vid Helsingfors universitet. Efter kandidatexamen (1964) blev han snabbt färdig licentiat och disputerade 1970 med avhandlingen Das musikalische Material und seine Behandlung in den Werken 'Apparitions', 'Atmosphres','Aventures' und 'Requiem' von György Ligeti. Salmenhaaras doktorsavhandling ses fortfarande som ett av de mest betydande verken om den ungerska kompositören György Ligeti.

Som kompositör var Erkki Salmenhaaras produktion både omfattande och mångsidig. Utöver piano-, kammar- och körmusik komponerade han även elektronisk musik och symfonier. Salmenhaara experimenterade djärvt med olika kompositionstekniker vid sidan av mer traditionell musik.

Hans kompositioner från slutet av 1960-talet fick mestadels positiv kritik. På 1970-talet förenklades hans stil, kompositionernas element blev simplare och mer repetitiva. Kritiska röster dömde ut den tidigare unga radikalen för att ha blivit en konservativ vindflöjel. Ett av Erkki Salmenhaaras musikaliska mästerverk är symfonin Lintukoto (1989, sv. Lycksalighetens Ö) som han komponerade till festligheterna vid Helsingfors universitets 350-årsjubileum.

Salmenhaara var under sin tid som kompositör anställd vid Helsingfors universitet. Han verkade som assistent, lektor, biträdande professor och professor vid ämnet musikvetenkap under åren 1961–1999. Åt forskning hann han ägna sig i större grad först från och med 1980-talet. Salmenhaaras arbete som pedagog och vetenskapsman var högt värderat och år 1996 utnämndes han till årets professor.

Vid sidan om sin forskning skrev Salmenhaara även läroböcker i musik och musikrecensioner i såväl Ylioppilaslehti som Kauppalehti och Helsingin Sanomat. Han ses som en av de mest betydelsefulla musikkritikerna någonsin i Finland.

Av Salmenhaaras vetenskapliga verk är de mest betydande biografierna om Jean Sibelius (1984), Leevi Madetoja (1987) och Väinö Raitio (2002). Salmenhaara bistod även Erik Tawastjerna då han författade sin utomordentliga Sibelius-biografi och redigerade den femte delen av Tawaststjernas memoarer för publikation. Salmenhaara skrev även tillsammans med Fabian Dahlström och Mikko Heiniö, Suomen musiikin historia I-IV (1995–1996). Detta verk om finländsk musikhistoria var det första av sitt slag i Finland och författarna fick år 1997 Fack-Finlandiapriset. Några veckor innan sin död fick Salmenhaara Finska Kulturfondens hederspris för sitt livsverk.

Bild: Maarit Kytöharju, Music Finland.​
Bild: Maarit Kytöharju, Music Finland.​

Källor

Av

Erkki Salmenhaara

Erkki Olavi Salmenhaara
12.3.1941, Helsingfors – 19.3.2002, Helsingfors

Filosofie kandidat 1964, filosofie licentiat 1965 och filosofie doktor 1970 (musikvetenskap), Helsingfors universitet
Studier i cello 1948–1954, Helsingfors folkkonservatorium
Diplomexamen i komposition 1963, Sibelius-Akademin

Assistent 1961–1966, lektor 1966–1974, biträdande professor 1975–1998 och professor 1998–1999 i musikvetenskap, Helsingfors universitet

Musikrecensent 1959–1961 Ylioppilaslehti, 1962–1963 Kauppalehti och 1963–1972 Helsingin Sanomat
Redaktör vid Musiikki-tidningen 1971–1975 och 1987–1998, tf. chefredaktör 1975–1976 och chefredaktör 1977–1987

Ordförande för föreningen Finlands tonsättare 1974–1976 och styrelsemedlem 1966–1974, 1990–1996
Ordförande för Finlands symfoniorkestrar rf 1974 – 1978
Medlem av redaktionen för Otavan iso musiikkitietosanakirja 1975–1980
Medlem av delegationen för Weilin + Göös Suuri musiikkitietosanakirja 1989–1992
Medlem av planeringskommittén för den fullständiga upplagan av Jean Sibelius produktion 1992–1996, redaktör 1996–2000
Medlem i åtskilliga andra styrelser och föreningar inom musikbranschen

Priser och utmärkelser
Finska kulturfondens hederspris 2002
Fack-Finlandiapriset 1997 (för verket Suomen musiikin historia tillsammans med F. Dahlström och M. Heiniö)
Årets professor 1996
Pris av Suomen musiikkikirjastoyhdistys 1995
Riddartecken av I klass av Finlands Vita Ros’ orden 1990
Statens pris för informationsspridning 1988 (för biografin om Leevi Madetoja)
Pris ur Tammen rahasto, Folkets bildningsfond 1984

Bild: Maarit Kytöharju, Music Finland
Text: Riitta-Ilona Hurmerinta

← Tillbaka