Erik Tawaststjerna är särskilt känd som författaren till en omfattande biografi över Jean Sibelius biograf. På 1930-talet var han dock på väg att bli en lovande ung vetenskapsman i matematik. Studierna i matematik avbröts alldeles på slutrakan då den unge studenten kände dragning till en karriär som konsertpianist. Först drygt tio år senare blev det aktuellt med universitetet igen – den här gången med humanistiska studier.

Tawaststjerna visste att en professur i musikvetenskap höll på att bli ledig, vilket bidrog till att han sadlade om från konsertpianist till vetenskapsman. Också hans vilja att uttrycka sig skriftligt hade en inverkan på hans val. Tawaststjernas bristfälliga akademiska grundexamen visade sig dock vara problematisk med tanke på karriärvändningen. Han hade avlagt fördjupade studier i matematik (så kallade laudaturstudier) på 1930-talet, men saknade en egentlig examen. Han hade heller inte publicerat någon vetenskaplig forskning, som kunde ha intygat hans kompetens som vetenskapsman.

Den enda logiska slutsatsen för Tawaststjerna blev då att han skulle slutföra sina studier. Tawaststjerna gjorde slag i saken och avlade på kort tid både en kandidatexamen (1958) och en doktorsexamen i filosofi (1960). Därtill krävdes det ytterligare vetenskaplig forskning av dem som ville bli professorer, och han publicerade en avhandling år 1960. Utnämningsprocessen var kort på den tiden, och redan under samma år utnämndes Tawaststjerna till professor i musikvetenskap vid Helsingfors universitet.

Tawaststjernas livsverk definieras ofta utgående från hans femdelade biografi om Jean Sibelius. Det tog 24 år för honom att skriva och publicera biografin, som gav honom det allra första Fack-Finlandia-priset (1989). Biografin är exceptionell också på så sätt att Tawaststjerna var den första forskaren som fick lov av Sibelius släkt att bekanta sig med Jean Sibelius privata brevväxling och dagböcker. Intressant är även att Erik Tawaststjerna och Jean Sibelius hade liknande utgångspunkter för sina liv i och med sitt modersmål och sin kulturella bakgrund.

Tawaststjerna hade gjort sig internationellt känd redan genom sitt pianospel, men i och med sin Sibeliusforskning slog han igenom även som forskare. Samtidigt spreds information om Sibelius utanför Finland, vilket gav upphov till en ny våg av Sibeliusforskning.

Tawaststjerna riktade dock inte sin vetenskapliga uppmärksamhet enbart på Sibelius, utan han var också intresserad av musik i Sovjetunionen, pianomusik, opera och dirigentkonst. Han hann publicera en monografi om den ryska operan Krig och fred, men hans biografiprojekt om Dmitri Sjostakovitj blev aldrig färdigt. Erik Tawaststjerna dog år 1993. Hans son Erik T. Tawaststjerna har fortsatt sin fars arbete inom musikens område och är numera professor vid Sibelius-Akademin.

Källor

• Erkki Salmenhaara: Tawaststjerna, Erik. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 23.2.2015. (Tillgänglig via Nelliportalen.)
• Wikipedia: Erik Tawaststjerna. Wikipedia-webbpublikation. Hämtat 23.2.2015.
• Elina Yli-Ojanperä: Monikasvoinen musiikkimies Erik Tawaststjerna (plus utdrag ur Aarno Cronvalls dokumentär). Hämtat 23.2.2015.