Erik Tawaststjerna var känd redan innan han blev utnämnd till professor. Några år tidigare hade han börjat arbeta som musikkritiker på Helsingin Sanomat och fortsatte detta arbete ändra fram till slutet av 1980-talet. Han var även en internationellt känd pianist och hade studerat pianospel såväl vid Helsingfors Konservatorium och vid Sibelius-Akademin som utomlands under handledning av bland annat Heinrich Neuhaus, Hans Leygraf och Alfred Cortot.

Tawaststjerna har fastnat i människors minnen särskilt tack vare sin karaktär. Han var något av ett original, men trots det var det hans vänliga och intressanta natur som garanterat gjorde att människor lade honom på minnet.

Tawaststjernas personlighet och goda sociala färdigheter kom till nytta vid universitetet. Hans föreläsningar var populära såväl i föreläsningssalar i hemlandet som på internationella arenor. Hans goda internationella rykte och omfattande kontakter tryggade en god grund för tillväxt inom läroämnet musikvetenskap. Detsamma gjorde Tawaststjernas sätt att närma sig frågor som sammanhängde med universitetets förvaltning. Det sägs att Tawaststjerna närmade sig universitetets kansler eller rektor direkt när det gällde förvaltningsfrågor. Därtill bjöd han dem hem till sig, och kringgick därmed byråkratiska formaliteter.

Enligt Anssi Salmenhaara, Jean Sibelius barnbarn, kan man inte på något vis kategorisera Erik Tawaststjerna som människa. Salmenhaara uttryckte saken så här:

Han var Erik Tawaststjerna, hundraprocentigt sig själv. Ifall man säger att han var originell, saknas det enormt mycket av hans karaktär. Han var en enastående person på alla sätt.

Källor

• Erkki Salmenhaara: Tawaststjerna, Erik. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 23.2.2015. (Tillgänglig via Nelliportalen.)
• Wikipedia: Erik Tawaststjerna. Wikipedia-webbpublikation. Hämtat 23.2.2015.
• Elina Yli-Ojanperä: Monikasvoinen musiikkimies Erik Tawaststjerna (plus utdrag ur Aarno Cronvalls dokumentär). Hämtat 23.2.2015.