Emil Nestor Setälä
27.2.1864, Kumo – 8.2.1935, Helsingfors
Filosofie kandidat 1885, filosofie magister 1886, filosofie licentiat 1887 och filosofie doktor 1890, Kejserliga Alexanders-universitetet
Professor i finska språket och finsk litteratur 1893–1929, Kejserliga Alexanders-universitetet (Helsingfors universitet 1919)
Lärare i finska vid Läroverket för gossar och flickor i Helsingfors 1884–1887
Medlem i redaktionen för tidskriften Valvoja 1886–, chefredaktör för Valvoja 1897–1905
Assistent för dagstidningen Uusi Suometar 1891–1899
Chefredaktör för periodiska publikationen Finnisch-ugrische Forschungen 1901–1935
Ordinarie assistent för Helsingin Sanomat 1905–1917
Ordförande för Kalevalasällskapet 1919–1935
Senator 1917–1918
Undervisningsminister 1925
Utrikesminister 1925–1926
Finlands ambassadör i Köpenhamn och Budapest 1927–1930
Kansler vid Åbo universitet 1926–1935
Statsråd 1934
Emil Nestor Setälä sägs ha varit intresserad av finska språket redan under skolåren, trots att han var tvungen att studera språket med hjälp av en svenskspråkig grammatik. Setälä var, likt många andra elever vid normallyceet i Tavastehus, missnöjd över att det finska språket saknade en egen grammatik. Uppmuntrad av sin lärare Arvid Genetz utarbetade Setälä med stöd av svårtydda tyskspråkiga källor sitt verk Suomen kielen lauseoppi (övers. Finska språkets satslära) som publicerades år 1880. Prestationen vittnade om att skolpojken hade en exceptionell filologisk begåvning.
Setälä tog sig också flitigt an sina studier vid Kejserliga Alexanders-universitetet. Han studerade bland annat finska, latin, sanskrit, grekiska, jämförande språkforskning och botanik och blev primusmagister år 1886. Efter sin doktorsavhandling, som behandlade utvecklingen av modus och tempus inom de finsk-ugriska språken, blev han primusdoktor i filosofi år 1890. Den unge Setälä siktade genast på en karriär vid universitetet och då särskilt på professuren som blev ledig efter att August Ahlqvist gick i pension.
Setälä tävlade om professorstjänsten med Arvid Genetz, sin lärare från skolåren. Då tjänsten skulle besättas slutade den händelserika utnämningsprocessen med att bägge herrar fick en egen professur. Genetz blev professor i finsk-ugrisk språkforskning, medan 29-årige Setälä blev professor i finska språket och litteraturen.
Vid Kejserliga Alexanders-universitetet riktade E.N. Setälä sin iver på att förbättra undervisningen i sitt läroämne. I forskningssammanhang var han en entusiastisk idékläckare, men eftersom han var upptagen med andra ärenden blev många av hans vetenskapliga initiativ aldrig fullbordade. Trots allt publicerade Setälä ett stort antal avhandlingar, varav en av de mest betydande är Sammon arvoitus (1932), som fokuserar på finsk folkdiktning och förhistoria.
Tillsammans med sin svåger Kaarle Krohn gjorde E.N. Setälä en ny landvinning när de två år 1901 började publicera den internationella periodiska skriften Finnisch-Ugrische Forschungen som behandlar fennougristik. Under 1890-talet hade Setälä stora planer, varav en gällde utarbetning av nya ordböcker. Det här projektet framskred i synnerhet under 1920-talet, då Setälä var riksdagsledamot och minister och därmed kunde främja utvecklingen av ordboksstiftelsen Sanakirjasäätiö.
Verket Suomen kielen lauseoppi som E.N. Setälä utarbetade som skolpojke blev en legendarisk lärobok. Den användes i flera nya upplagor vid läroverk och universitet ända fram till senare delen av 1900-talet.
Källor:
Autio, Veli-Matti: Setälä, Emil Nestor (1864–1935). Webbpublikationen Kansallisbiografia, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Hämtat 12.2.2015
Hämäläinen, Pauli: Eemil Nestor Setälä 1864–1935. Webbsidan Folkloristiikan klassikot. Institutionen för historia och etnologi vid Jyväskylä universitet. Hämtat 17.2.2015.
Av
Text: Riitta-Ilona Hurmerinta. Översättning: Sonja Tiilikainen. Språkgranskning: Jonas Franzon.
Emil Nestor Setälä
Emil Nestor Setälä
27.2.1864, Kumo – 8.2.1935, Helsingfors
Filosofie kandidat 1885, filosofie magister 1886, filosofie licentiat 1887 och filosofie doktor 1890, Kejserliga Alexanders-universitetet
Professor i finska språket och finsk litteratur 1893–1929, Kejserliga Alexanders-universitetet (Helsingfors universitet 1919)
Lärare i finska vid Läroverket för gossar och flickor i Helsingfors 1884–1887
Medlem i redaktionen för tidskriften Valvoja 1886–, chefredaktör för Valvoja 1897–1905
Assistent för dagstidningen Uusi Suometar 1891–1899
Chefredaktör för periodiska publikationen Finnisch-ugrische Forschungen 1901–1935
Ordinarie assistent för Helsingin Sanomat 1905–1917
Ordförande för Kalevalasällskapet 1919–1935
Senator 1917–1918
Undervisningsminister 1925
Utrikesminister 1925–1926
Finlands ambassadör i Köpenhamn och Budapest 1927–1930
Kansler vid Åbo universitet 1926–1935
Statsråd 1934