Före flytten till Forsthuset hade romansk filologi några arbetsrum på Porthania till sitt förfogande för professorer, biträdande professorer och assistenter.

Att arbeta på Porthania hade den enorma fördelen att biblioteket var beläget i samma byggnad på nära håll endast en trappa upp. Det var delat i olika rum efter undervisningsämnen. På Antiquitas satt de som forskade om antiken, på Litterarum satt litteraturfolket och på Romanica (som en del kallade för Romantica) satt romanisterna.

Bibliotekets hela utmärkta personal satt anträffbara och beredda att ge råd på en och samma våning. Speciellt intressant var biblioteksassistentens utrymme som mest liknade en koja där han själv, utan att nämna andra, knappt rymdes in i. Hans boktravar innehöll ibland dubbletter av romanistik som forskare som råkade komma in vid rätt tidpunkt kunde få, bara de först hade stämplats ”poistettu” (utgallrad).

Till biblioteket – och alla dess rum! – var det bara ett fåtal utvalda som fick komma in dygnet runt med egen nyckel! Efter klockan 20 var arbetsron garanterad och på lördagen kunde man låta tunga ordböcker ligga framme på bordet till söndagen. Utanför kontorstid var det en lojal grupp som arbetade i byggnaden, några topplingvister inom datateknikens utveckling med en biträdande professor i engelska som oavbrutet sysslade med konstiga apparater, en personlig extra professor som stack in med sina två hundar för att kolla upp någon etymologi. En beläst epigraf fanns alltid på plats.

När jag gick mellan arbetsrummet och biblioteket i en tom byggnad fick jag en känsla av att Porthania är mitt!