Elina Suomela-Härmä

Helsingfors den 30 november 1946

Filosofie kandidat 1970, filosofie licentiat 1973 och filosofie doktor 1981, Helsingfors universitet

Tf lektor och tf assistent i romansk filologi vid Helsingfors universitet 1972–1981, assistent 1981–1986, docent 1984–1998; lektor 1987–1992, professor i italiensk filologi 1998–2014

Yngre forskare vid Finlands Akademi 1985–1987 och äldre forskare 2006–2007
Biträdande professor och professor i franska språket vid Tammerfors universitet 1992-1998; gästande biträdande professor i finska språket och kulturen vid Paris III universitet 1988-1991; biträdande professor i franska språket och medeltida litteraturen vid Paris VII universitet 1994-1996.

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Forskningsteman: Fransk medeltida litteratur, modern italiensk pragmatik och litteratur, italiensk-franska översättningar speciellt på 1500-talet.

Utmärkelsetecken och specialprestationer:
SVR R 1
Chevalier des Palmes Académiques (Frankrike)
Cavaliere dell’Ordine “Stella della Solidarietà italiana” (Italien)
Ordförande i Suomen italianopettajien yhdistys (Föreningen för Finlands lärare i italienska) 1980–1985
Ordförande i föreningen Helsingfors Dante Alighieri 1992–2008
Medlem i Suomen Tiedeakatemia 2002- (Finlands Vetenskapsakademi)
Styrelsemedlem i föreningen Società Internazionale di Linguistica e Filologia italiana 2006–2012, ordförande 2011–2012
Styrelsemedlem i Société des Anciens Textes français 2009-.

Texter: Elina Suomela-Härmä
Översättning: Nina Hänninen
Språkgranskning: Jonas Franzon

Italienska i Finland då och nu

I sitt verk De vulgari eloquentia (ca 1303) funderade Dante Alighieri över vilket språk Gud kunde ha talat på med Adam. Själv är undertecknad mycket mer anspråkslöst intresserad av att få veta vem i Finland som var den första att uttrycka sig på italienska.

Troligen en av de tidigaste texterna på italienska om inte rentav den tidigaste är en gratulation gjord av en person som heter Claes Agraeus alias Claudius Åkerman A.D. 1660, och riktad till hans studiekamrat Ericus Falander. Båda två, såväl Agraeus som Falander, disputerade samma år vid Kungliga akademin i Åbo under ledning av Professor Olof Wexionius. På den här tiden var Michel Stochado verksam som språkmästare i italienska vid Akademin.

Agraeus ordvändningar är inte helt lyckade på alla ställen även om han har velat framhäva textens italienska karaktär genom att klä sitt namn i italiensk språkdräkt. Tanken bakom gratulationen är att uppmuntra Falander, som var utmärkt och flitig, till att avancera på sin bana och som pris (för sin strävsamhet) får han en (lager)krans.

Då det vid Helsingfors universitet i juni 2012 ordnades SILFIS (Società Internazionale di Linguistica e Filologia italiana) XII. kongress samlades över hundra italianister främst från Italien vid Forsthuset. Då kunde en utomstående gott ha trott att det en gång i tiden ’sällsynta’ språket har blivit det tredje inhemska...