Elina Anttila har haft en lång karriär i museibranschen. Redan under sin studietid arbetade hon på flera olika museer. Det var dock mer eller mindre en slump att Anttila började studera konsthistoria.

– Först blev jag antagen vid universitetet för att studera tyska. Efter ett tag började jag sedan studera franska.

Ursprungligen ville Anttila bli ämneslärare i språk.

– Efter en tid började jag trots allt känna att jag kanske inte vill bli lärare. Jag tänkte att språk snarast är redskap och att det måste finnas något som jag behandlar och talar om med hjälp av språket. Men jag hade ingen aning om vad det kunde vara. Eftersom jag hade varit intresserad av konst ända sedan skolåren, bestämde jag mig för att studera konsthistoria som tidsfördriv tills jag visste vad jag verkligen vill göra.

Konsthistoria visade sig vara ett lämpligt ämne för Anttila. Efter att ha blivit filosofie kandidat fick hon år 1991 en tjänst vid Museiverket, närmare bestämt på Cygnaei galleri, där hon trivdes i drygt tio år. Anttila skrev en doktorsavhandling och fick också tre barn. Hennes forskarkarriär fortsatte fram till 2008 på Finlands nationalmuseum, där hon bland annat forskade i ryskt porslin.

– Sedan lediganslogs en tjänst som överintendent för Museiverkets bildsamlingar. Jag ansökte om tjänsten, eftersom jag var intresserad av ledarskap. I bildsamlingarna fascinerades jag av fotografins historia och fotografier i allmänhet. Jag anser att det med hjälp av fotografier, videor och filmer är möjligt att placera föremål i en mer mångfasetterad värld.

Anttila fastnade för chefsuppdrag. Slutligen, år 2014, fick hon sitt nuvarande arbete som nationalmuseets överdirektör, efter att först ha varit verksam som projektchef för en organisationsreform av Finlands nationalmuseum och därefter ha arbetat som museets publikchef.

– Vägen hit har varit lång och jag har nu arbetat exakt halva mitt liv vid Museiverket. Jag har haft god tur när jag var ung, eftersom jag har kunnat slå mig fram i arbetslivet. Jag har dock alltid gett järnet i mitt arbete, vilket har garanterat mina framsteg i karriären.

Som överdirektör för Finlands nationalmuseum är Anttila ansvarig för den större helheten, som omfattar Finlands nationalmuseums tio öppna museer. Hon ansvarar för att skaffa samlingar till museerna och för att förvara dessa samlingar. Finlands nationalmuseum har drygt hundra fast anställda.

– Det finns inte tid att fastna för detaljer. Innehållet, de praktiska åtgärderna och evenemangen skapas för det mesta på andra håll.

Däremot drar Anttila upp riktlinjerna. Hon måste göra sådana val och skapa sådana kriterier som avgör vilken verksamhet som är den rätta för nationalmuseet.

– En central aspekt i det här arbetet är att skapa ett varumärke. Varumärket är i sig inget självändamål, men det återspeglar det som museet vill vara. Med hjälp av varumärket kan vi utreda och inse vad vår kärnverksamhet är och vilka förändringar vi måste göra. Det enda som är konstant är förändring, och jag anser att den viktigaste uppgiften för en chef är att se till att allt hela tiden är i rörelse.

I praktiken tillbringar Anttila största delen av sina arbetsdagar på olika möten.

– Jag tycker inte det är en dålig sak att arbetet går ut på att man hela tiden träffar andra människor. Jag anser att en enskild individ aldrig kan få den bästa idén, utan de bästa idéerna kräver så gott som alltid att flera människor arbetar kring samma fråga. Av dessa element formas bra lösningar och beslut.