År 1832 hade Frenckells förlag bett Elias Lönnrot att utarbeta en läkarbok på finska. Suomalaisen Talonpojan Koti-Lääkäri (Läkarbok för finska bönder) kom ut år 1839. Den baserade sig på Carl Nordblads svenskspråkiga Sundhets-Lärobok för menige Man. I förordet skrev Lönnrot att Koti-Lääkäri är gjord ”ibland genom att översätta till finska, ibland genom att bearbeta, ibland genom att tillägga och ibland visst genom att förbättra”. Av termerna som användes i boken har bland annat följande termer etablerats: istukka (moderkaka), kuume (feber), kätilö (barnmorska), potilas (patient), laskimo (ven) och valtimo (artär).

Lönnrot skrev en text om ”Räknelära” i Mehiläinen år 1839 där han bland annat började använda termerna luotto (kredit), otto (uttag), kerto (multiplicering) ja jako (division) för räkneoperationer. Som motsvarighet till termen Tabula multiplicationis föreslår han orden laskinkerto och kerrantaulu. I samma text lanserar han också termer som han själv bildat: laskin (:  laskimet) och tyhjykkä istället för de etablerade lånorden numero (nummer) och nolla (noll). Senare då han kritiserade W. Kilpinens översättning av Euklides Elementa i Litteraturbladet (1847) föreslog han bland annat orden kolmio (triangel), neliö (kvadrat), viitiö (femhörning) och kuutio (sexhörning) i stället för Kilpisens kolmelma, neljelmä, viidelmä ja kuudelma.

Det var också i Litteraturbladet (1847) han första gången skrev om grammatikaliska termer. I sin text ”Grammatikaliska termer på Finska” räknade han upp sammanlagt 260 svenskspråkiga grammatikaliska termer och gav dem en eller flera finskspråkiga motsvarigheter.  Bland dessa termer fanns det utöver redan etablerade finskspråkiga benämningar (t.ex. sana, pääte) många av Lönnrots egna förslag till termer (t.ex. för grammatik: kielioppi, kielimä; ortografi: sanapuku, sanapuento; aspiration: hoonto, huonto; onomatopoetiskt: oma-ääninen, ääntömukainen; singularis: yksikkö; nomen: nimisana, nimukka).