Semiotik har berikat mitt liv oerhört mycket. Jag har lett International Institute for Semiotic Studies (ISI) i Imatra från och med år 1988 och fram till år 2013 då undervisningsministeriet slutade finansiera dess verksamhet. Under sin tid hade ISI hunnit bli ett verkligt vetenskapligt varumärke. Institutet har bland annat redigerat serien Acta Semiotica Fennica, varit värd för den tionde världskongressen i semiotik och lett det nationella nätverksuniversitetet i semiotik under åren 2004–2007.

Många unga forskare uppträdde för första gången på ett internationellt symposium genom kongresserna i Imatra i den gynnsamma och uppmuntrande anda som rådde där. Pedagogiskt sett har ISI haft ett verkligt stort inflytande.

När Finland inte längre ville hålla kvar det här innovativa och internationella institutet, flyttades det till Kaunas tekniska universitet. Litauerna hade all orsak att jubla när de fick ta emot en färdig produkt med tillhörande internationellt nätverk. I Litauen blomstrar ISI nu som en självständig institution under Dario Martinellis ledning.

Jag höll min första introduktionskurs i semiotik vid Helsingfors universitet 1990. Den största föreläsningssalen i universitetsbyggnaden Porthania fylldes till brädden och evenemanget visades även i nyheterna. Många ville skriva en doktorsavhandling i ämnet vid Helsingfors universitet, men humanistiska fakulteten ville trots allt inte göra semiotik till ett eget läroämne. Däremot har Helsingfors universitet fortfarande en studiehelhet i semiotik. En kortvarig professur i semiotik gjordes också möjlig genom finansiering från ISI.