Edvard af Brunér hade ett omfattande intresse för antiken, men han fann också forskningsintressen i sitt dagliga liv. Genom sina undervisningsuppdrag blev han intresserad av romersk didaktisk diktning och språkvetenskapliga teman. Utvecklingen av trafikkulturen fick honom däremot att fundera på antikens trafikkultur och skillnader däremellan, medan hans arbete i universitetets bibliotek väckte ett intresse för antikens böcker och bibliotek.

Sin doktorsavhandling skrev af Brunér om Vergilius verk Aeneas. Eposet handlar om Troja, om trojanernas flykt till Latium efter stadens undergång och om grundandet av Roms mytiska företrädarstad. af Brunér reflekterade i synnerhet över den historiska trovärdigheten i berättelsen om trojanerna – ett problem som forskare fascineras av än i dag. I sin senare forskning behandlar af Brunér däremot poeten Catullus och skådespelsförfattaren Terentius.

År 1861 publicerade af Brunér sin forskning De ordine et temporibus carminum C. Valerii Catulli om Catullus. Den anknyter till hans tidigare forskning i antikens litteratur och dess form, men också till övrig internationell forskning. Som en inspirationskälla för hans verk tjänade i synnerhet Theodor Mommsens verk Römische Geschichte (1856) om Catullus förhållanden till makthavare. af Brunérs verk föll dock i glömska strax efter hans död, eftersom undervisningen i läroämnet vid Helsingfors universitet utvecklades i en annan riktning än den af Brunér hade representerat. Trots allt är hans verk ett av de få internationellt sett banbrytande verk i klassisk finsk litteraturforskning tack vare sina forskningsfrågor, forskningsmetoder och forskningsresultat.

Källor:

• Väisänen, Maija: Brunér, Edvard af (1816–1871). Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 16.11.2015.
• Edvard Jonas Wilhelm af Brunér. Webbpublikation på Wikipedia. Hämtat 18.11.2015.