David Emanuel Daniel Europaeus föddes 1.12.1820 i Savitaipale. Hans far Peter Adolf Europaeus var kyrkoherde på orten, hörde till sin tids bildade klass och var vän och assistent till H. G. Porthan. Också den yngre Europaeus var en del av den bildade eliten under sin tid fastän han hade en mer omstridd position än sin far.

Europaeus blev student i Viborg år 1844 och därefter skrev han in sig vid universitetet för att studera finska språket. Han var inskriven vid universitetet i tolv år men tog aldrig ut en examen, eftersom hans andra intressen och arbeten upptog hans tid. Därför har Europaeus ibland kallats för en evig student.

I sin forskning fokuserade Europaeus på språkvetenskap och arkeologi. Under flera forskningsresor, som var förknippade med bebyggelseforskning och språkforskning, försökte han hitta finländares forntida hembygder med hjälp av ortnamn och kraniologi. Dessutom försökte han utreda finskans ursprung genom att undersöka ordförrådet och böjningsformerna. Hans forskningsresultat gick dock stick i stäv med de rådande uppfattningarna, och under sin livstid var han varken uppskattad i språkvetenskapliga eller i arkeologiska kretsar. Europaeus trodde nämligen att finsk-ugriska språk närmast är besläktade med indoeuropeiska språk och att alla språk har sitt ursprung i Afrika. Därför blev han också hånfullt kallad för Indo-Europaeus-Afrikanus. Europaeus bristfälliga utbildning ledde till att den vetenskapliga nivån i hans forskning var mycket varierande, men trots detta har somliga av hans teorier anhängare ännu i dag.

Samhällsfrågor var också viktiga för Europaeus. Han var med och grundade tidningen Suometar tillsammans med bland annat August Ahlqvist år 1846. Europaeus grundade sin egen tidning, Kansakunnan lehti, år 1863. Den lades dock ner av ekonomiska skäl, eftersom läsekretsen var alltför liten. Europaeus var också en aktiv anhängare av pacifism och som tidningsman betonade han demokratiska ideal.

Trots att Europaeus flitigt sökte arbeten, lyckades han aldrig bli fast anställd. Han livnärde sig på tillfälliga inkomster, såsom resestipendier eller som informator och forskningsassistent. Han gifte sig aldrig och fick heller inga barn. Slutligen dog han på fattigsjukhuset i S:t Petersburg 15.5.1884.

Trots all den kritik som Europaeus har varit föremål för, är han numera uppskattad som en banbrytare inom namnforskning. Det är ändå omdebatterat huruvida han var mer av ett egendomligt original eller ett missförstått geni.

Källor:

• Senni Timonen: Europaeus, David Emanuel Daniel (1820–1884). Runonkerääjä, kielentutkija, muinaistieteilijä, toimittaja. Webbpublikationen Kansallisbiografia. 2001. Hämtat 23.2.2015.
• Laila Lehikoinen: D. E. D. Europaeus kirjasuomen kehittäjänä ja kielentutkijana, Virittäjä 2/1986, s. 178–202.
• D. E. D. Europaeus. Webbartikel på Wikipedia. Hämtat 23.2.2015.