Tillbaka

Axel Olof Freudenthal

Axel Olof Freudenthal
12.12.1836, Sjundeå – 2.6.1911 Helsingfors

Filosofie kandidat 1859, magister 1860, doktor 1865, Kejserliga Alexanders-universitetet
Studier i Uppsala 1861–1862 och i Köpenhamn 1862–1863

Professor i svenska språket och litteraturen 1878–1904, Kejserliga Alexanders-universitetet

Tf. professor i svenska språket och litteraturen 1876–1904, Kejserliga Alexanders-universitetet
Svensklärare 1868–1878, Helsingfors svenska lyceum
Docent i fornnordiska språket och antikviteterna 1866, Kejserliga Alexanders-universitetet

Medlem i Finska Vetenskaps-Societeten fr.o.m. 1876; ordförande 1888–1889
Grundande medlem  i Svenska litteratursällskapet i Finland, 1885
Grundande medlem i Svenska Folkskolans Vänner, 1882
Grundande medlem i Svenska Landmålsföreningen, 1874
Kurator för Nyländska afdelningen 1868–1880 och inspektor 1884–1886

Erkännanden
Minnessten upprest av Nyländska afdelningenin på Freudenthals grav, 1913
Filosofie jubelmagister 1910, Uppsala Universitet
Hedersmedlem i Svenska Litteratursällskapet i Finland, 1909
Riddare av III kl. av Sankt Annas orden, 1904
Hedersmedlem i Svenska Landmålsföreningen, 1900
Riddare av III kl. av Sankt Stanislaus orden, 1897
Hedersmedlem vid Nyländska afdelningen 1880, Kejserliga Alexanders-universitetet
Filosofie hedersdoktor 1877, Uppsala Universitet

Bild: Nylands Nations konstsamling
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Helsingfors första professor i svenska

Axel Olof Freudenthal skrev sig in vid Kejserliga Alexanders-universitetet 1854 för att studera klassisk filologi och arkeologi. Han utexaminerades som kandidat fem år senare. Freudenthal blev emellertid allt mer intresserad av det svenska språket och den svenskspråkiga befolkningen i Finland.

Freudenthal fick ett djupare intresse för den svenskspråkiga landsbygdsbefolkningen då han 1860-1861 gjorde två exkursioner till nyländska socknar. På sina vandringar upptecknade han svenskspråkig folktradition, såsom sånger och dikter, och undersökte lokala fornlämningar. Senare gjorde han en motsvarande utflykt till svenskspråkiga Österbotten.

Freudenthal fortsatte sina studier inom nordisk filologi i Uppsala 1861. Följande år reste han till Köpenhamn för att studera arkeologisk museivetenskap. Efter att ha återvänt från utlandet ägnade sig Freudenthal under några år åt att studera språk, och han disputerade till filosofie doktor i Helsingfors 1865 med doktorsavhandlingen Einar Skålaglams Vellekla öfversatt och förklarad. Freudenthal utnämndes till docent i fornnordiska språket och antikviteterna år 1866.

A.O. Freudenthals doktorsavhandling ”Einar Skålaglams Vellekla öfversatt och förklarad” (1865).​
A.O. Freudenthals doktorsavhandling ”Einar Skålaglams Vellekla öfversatt och förklarad” (1865).​

Under 1870-talet forskade Freudenthal i de svenska dialekterna i Finland och Estland. Redan på den tiden fanns det planer på att inrätta en professur i svenska vid universitetet, men motionen mötte stort motstånd i lantdagen. Freudenthal utnämndes slutligen till universitetets första tf. professor i svenska språket och litteraturen år 1876. Tjänsten omvandlades till ordinarie tjänst två år senare då Freudenthal hade publicerat sin professorsavhandling Über den Närpesdialect. Han lämnade tjänsten 1904 då han gick i pension.

Freudenthal gjorde insatser för svenskundervisningen också utanför universitetet. År 1881 kom han ut med en ny rättskrivningslära med betoning på uttalsenlig stavning. Läran godtogs ganska allmänt och boken användes i många skolors undervisning.

Freudenthal var mycket aktiv i åtskilliga vetenskapliga sällskap och föreningar som stödde svensk kultur. Han utsågs som medlem i Finska Vetenskaps-Societeten 1876 och var dess ordförande 1888–1889. Freudenthal var också grundande medlem i flera kulturföreningar som är aktiva än i dag, såsom Svenska litteratursällskapet i Finland och Svenska Folkskolans vänner.

Bild: Helsingfors stadsmuseum.​
Bild: Helsingfors stadsmuseum.​

Källor

Tillbaka