Då Axel Lille skrev in sig vid Kejserliga Alexanders-universitetet år 1866, gick han också med i den då olagliga nyländska studentnationen. Två år senare, då nationerna (eller avdelningarna, som de då kallades) återigen blev lagliga, fortsatte den officiellt sin verksamhet under namnet Nyländska afdelningen. Det var i nationen som Lille fick sina första erfarenheter som tidningsman och politisk agitator.

En stark svekomansk grupp hade samlat sig runt nationens kurator, professor Axel Olof Freudenthal. Lille anslöt sig till denna grupp och blev snart en av dess ledande aktörer. Som assistent på redaktionen för nationens tidning Nylands Dragon lärde han sig grunderna i redaktionsarbete. Han började även publicera en skämttidning vid namn Myggan.

Mer professionellt påbörjade Lille sin karriär som opinionsbildare i pressen då den första rent svensksinnade tidningen Vikingen grundades år 1870. Lille hörde till initiativtagarna för tidningens grundande, blev medlem i dess redaktion och var tidningens chefredaktör 1874, det sista året den utkom. Vikingens linje var strängt svensksinnad. Den motsatte sig såväl fennomanernas som liberalernas ideologier, vilket slutligen ledde till alltför få prenumeranter. Tidningen måste läggas ned, då den var ekonomiskt olönsam. Tidningens namn lade grunden till det under 1800-talets sista årtionden vanliga öknamnet för de svensksinnade: ”vikingarna”.

Lilles svensksinnade tankar utvecklades åt ett annat håll än hans mentors. Där Freudenthal talade om rasfrågor, betonade Lille de kulturella skillnaderna mellan de svenskspråkiga och finskspråkiga delarna av befolkningen. Utöver språkfrågor var Lille intresserad av individens frihet, konstitutionalism och ekonomisk liberalism. Han motsatte sig även starkt förryskningsåtgärderna.

Efter att Lille fick sin filosofie kandidatexamen år 1872, fortsatte han sina studier inom juridiken. Han blev juris utriusque kandidat år 1879 och doktor år 1882, med avhandlingen Försäkringsväsendet, dess historiska utveckling och nationalekonomiska betydelse. Sina största bragder gjorde Lille dock inte inom vetenskapen, utan som politisk opinionsbildare.

Lille var aktiv inom Nyländska afdelningen under hela sin studietid och även därefter. Han valdes som Freudenthals efterföljare till kurator år 1879, och fortsatte i uppgiften ända tills år 1888. Då han höll nationens årsfesttal 1902, uttryckte Lille bland de första offentligt och tydligt tanken om Finlands självständighet. Några månader senare ansåg han sig tvungen att gå i landsflykt till Sverige, varifrån han återvände först när det politiska klimatet ändrats år 1906.

Källor:

• Max Hanemann, Axel Lille. En levnadsteckning, Helsingfors 1931.
• Lars-Folke Landgrén, Lille, Axel Johan, Biografiskt lexikon för Finland-nätpublikation. Läst 2.11.2015.
• Axel Lille, Wikipedia-nätpublikation. Läst 2.11.2015.
• Lille, Axel, Uppslagsverket Finland-nätpublikation. Läst 2.11.2015.