Alma Söderhjelm, dotter i en viborgsk tjänstemannafamilj, studerade allmän historia vid Kejserliga Alexanders-universitetet och arbetade som lärare efter att ha avlagt en filosofie kandidatexamen. Uppmuntrad av sin bror Werner Söderhjelm, professor i romansk filologi, och professor J. R. Danielson-Kalmari återvände Söderhjelm till universitetet för att skriva en doktorsavhandling.

I slutet av 1890-talet tillbringade Söderhjelm tre år i Paris där hon samlade in material till grund för sin forskning i franska revolutionen. I Frankrike handleddes hennes forskningsarbete av professor Alphonse Aulard, som var en central forskare i revolutionstidens historia. Söderhjelms doktorsavhandling La régime de la presse pendant la Révolution française handlade om betingelserna för tidningspressen under franska revolutionen och den bestod av två delar. År 1900 disputerade Söderhjelm på avhandlingens första del, som fokuserade på revolutionstiden fram till 1794. I avhandlingens andra del, som gavs ut 1901, behandlade Söderhjelm däremot revolutionstiden under år 1799. Genom sin doktorsavhandling blev Söderhjelm den tredje kvinnliga doktorn i Finland efter läkaren Karoliina Eskelin (1895) och historieforskaren Tekla Hultin (1896).

 

Söderhjelms forskning var banbrytande. Den uppmärksammades inte enbart i de vetenskapliga kretsarna i Frankrike, utan också i Tyskland och England. Konsistoriet vid Kejserliga Alexanders-universitetet fattade omedelbart ett beslut om att utnämna Söderhjelm till docent i allmän historia. Detta mötte emellertid motstånd, antagligen på grund av Söderhjelms fars och brors politiska verksamhet. En annan möjlig orsak till motståndet var att kejsare Nikolaj II inte gav sitt tillstånd att utnämna en kvinna till universitetslärare. Det befarades att kvinnorna i Ryssland skulle kräva likadana rättigheter, om kvinnorna i Finland hade möjlighet att inneha universitetstjänster.

 

Då Söderhjelm inte fick en docentur, fortsatte hon att forska inom sitt specialområde och att skriva vetenskapliga publikationer. Konsistoriet vid Kejserliga Alexanders-universitetet tog åter upp docentfrågan 1906 då de politiska förhållandena i Finland hade förändrats. Den här gången gick kejsaren med på förslaget och beviljade Söderhjelm dispens. Alma Söderhjelm blev därmed Nordens första kvinnliga docent år 1906.

I sin undervisning betonade Söderhjelm särskilt Frankrikes och Italiens nyare historia och uppmuntrade sina studenter till forskningsarbete. Dessutom utvidgade hon sitt forskningsområde till finsk stadshistoria genom att skriva historiker över Jakobstad och Brahestad.

Alma Söderhjelms avancemang i universitetsvärlden förhindrades igen på grund av hennes kön när hon inte fick dispens att ansöka om den lediganslagna tjänsten som professor i allmän historia år 1913. Enligt den dåvarande förordningen kunde kvinnor sköta de undervisnings-, forsknings-, och förvaltningsuppdrag som professorstjänsten innefattade, men inte avlägga domar­ed eller utöva domsrätt, vilket förutsattes i de ärenden som behandlades i konsistoriet. Det började beredas en förändring i förordningen, så att även kvinnor skulle ha en möjlighet att inneha professurer. Med tanke på professuren som Alma Söderhjelm eftertraktade var det dessvärre redan för sent, eftersom tjänsten blev besatt innan förändringen trädde i kraft.

Vid sidan av sitt forskningsarbete var Söderhjelm verksam som journalist och författare. Vid det här laget riktade hon sitt forskningsintresse och sina materialinsamlingsresor mot Sverige. Samtidigt engagerade Söderhjelm sig i teater- och konstnärskretsarna i Stockholm. År 1927 begärde Söderhjelm avsked från sin docentur vid Helsingfors universitet för att bli fri författare i Stockholm.

Det bohemiska kulturlivet blev dock till ett kortvarigt nöje för Söderhjelm. Kommerserådinnan Ellen Dahlström från Åbo bestämde sig för att inrätta en professortjänst i allmän historia för Söderhjelm vid Åbo Akademi. Söderhjelm återvände till den akademiska världen och blev den första kvinnliga professorn i Finland år 1927. Efter att hon gick i pension från sin professur 1937 återvände hon till Stockholm och dess kulturliv som hon hade saknat.

Alma Söderhjelm publicerade flitigt sina vetenskapliga texter. Hennes omfattande produktion innefattar olika slags vetenskapliga verk, essäsamlingar, källpublikationer och memoarer – sammanlagt 25 verk och 34 band. Söderhjelm trivdes väl i konstnärs-, författar- och teaterkretsar. Hon utvecklades också till en skicklig författare av mer underhållande litteratur. Hon skrev kåserier om mänskliga relationer och umgängeskonst i den svenska pressen. Utöver kåserisamlingarna omfattar hennes produktion romaner, diktsamlingar, skådespel och ett filmmanuskript.

 

Källor och mer information om Alma Söderhjelms omfattande produktion:

• Engman, Marja: Söderhjelm, Alma (1870–1949). Webbpublikationen Kansallisbiografia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Hämtat 24.4.2015.
• Engman, Marja: Alma Söderhjelm - Ranskan historian tutkija. Tieteessä tapahtuu 14 (1996): 7 Hämtat 24.4.2015.
• ”Suomen ensimmäinen naisprofessori, historiantutkija Alma Söderhjelm”, Humanistilehti 8/2006 Hämtat 21.4.2015.
• Tiedenaisia: Alma Söderhjelm. Vallankumoushistorioitsija, Suomen 1. naisprofessori 1870–1949. Webbpublikationen Tiedenaisia. Hämtat 24.4.2015.
• Studentmatrikeln 1853–1899, Helsingfors universitet.
• Wikipedia: Alma Söderhjelm.
• ”Alma Söderhjelm: bombnedslag och ensamt flarn”, Svenska Yle 21.3.2014
• ”Alma Söderhjelm talar i radio”, Svenska Yle Arenan 24.3.2014