Förhållandet mellan en förlagsredaktör och en översättare bygger i bästa fall på förtroende. Alice Martin, som är både översättare och förlagsredaktör, har haft långvariga samarbeten med flera olika översättare.

– Ett stabilt samarbetsförhållande är fruktbart, men inte alltid möjligt att förverkliga. Det är mycket beklagligt om alla förlagsredaktörer helt och hållet blir frilansare. En utomstående förlagsredaktör är nödvändigtvis inte till förmån för boken.

Utländsk litteratur översätts till finska för det mesta från engelska och olika nordiska språk. Martin har dock också fått redigera böcker som har blivit översatta från ovanligare språk, såsom ryska och ungerska.

– Jag har också redigerat översättningar från arabiska, men jag hade en tillförlitlig översättare, Sampsa Peltonen, och den engelska översättningen som hjälp. I princip är det möjligt att redigera från vilket språk som helst, eftersom kunskaperna i redigering avgör snarare än kunskaperna i källspråket. Men givetvis drar vi i redigeringsarbetet fördel av personer som kan källspråket.

Martin blev ombedd att delta i verket Käännetyt maailmat. Johdatus käännösviestintään (Gaudeamus, 2015) med en artikel om arbetet som förlagsredaktör. Ett citat av Martin i boken är ”Alla kan inte översätta även om alla kan översätta”.

– Det har alltid funnits ett behov av kommunikation mellan människor som talar olika språk. Därför är översättning och tolkning de naturligaste sakerna i världen, och i det avseendet kan alla översätta.

Professionell översättning är dock en annan sak, betonar Martin.

– Det råder fortfarande en vanföreställning om att alla som har goda kunskaper i två språk kan översätta publiceringsbar text. Det här stämmer inte alls, eftersom översättning kräver alldeles särskilda färdigheter. Men om man är begåvad har man en möjlighet att utvecklas, och genom erfarenhet lär man sig mycket. Gemensamma kurser för översättare är viktiga, likaså verksamhet i samarbete med ateljékritiker och mentorer.