Mina bästa minnen från Helsingfors universitet sammanhänger med den tid då jag inledde mina studier och den transformativa upplevelse som detta gav upphov till. Så snart jag kom till universitetet började jag behandlas som en vuxen som har något intressant att säga, som kunde åstadkomma något intressant och som var intressant som person. Det var lätt att engagera sig i gemenskapen och knyta betydelsefulla kontakter med andra människor. Dessutom sammanhängde upplevelsen med ett genuint intresse för själva läroämnet. Detta intresse nyanserades å sin sida av lekfullhet: jag lekte med begrepp, observerade föreläsare och studenter, tillämpade teorier på litet konstiga saker. Min tid vid universitetet omfattade förstås också diskussioner om musik, filmer, böcker, politik och livets stora frågor.

Jag fick växa upp bland underbara människor och utmana mig själv genom att delta i seminariediskussioner och organisationsverksamhet samt genom att skriva essäer. Efter mitt första studieår hamnade jag i en grupp som grundade miljöorganisationen Dodo. Det tioåriga aktiva frivilligarbetet som följde därefter framstod för mig som en ytterligare tid vid en högskola. Dessa grupper som jag ingick i har gjort mig till den människa som jag i dag är. Jag skulle knappast ha hittat dessa grupper i något annat sammanhang än vid universitetet.