Aki Hyryläinen har sina historie- och religionslärare vid Kulosaaren yhteiskoulu att tacka för att han sökte in till Helsingfors universitet för att studera historia. En lika avgörande faktor i Hyryläinens beslut var fotbollen, som han hade hållit på med i Helsingin Jalkapalloklubi (HJK) sedan han var fem år gammal.

– Lärarna i historia och religion vid Kulosaaren yhteiskoulu (i synnerhet rektorn Kyllikki Laakso) marknadsförde skickligt sina läroämnen till mig när jag var i högstadie- och gymnasieåldern. Jag var inte intresserad av religion i sig, men dess historiska och kulturella inflytande väckte mitt intresse. Som fotbollsspelare och tack vare mina föräldrars insatser fick jag redan i en ung ålder se mer av världen än människor i genomsnitt gör.

Resorna till olika länder och kulturer vidgade Hyryläinens vyer och fick den unge mannen som intresserade sig för större helheter att bli alltmer nyfiken.

– Efter en slutförd militärtjänst var mitt klara mål att börja studera historia vid universitetet. Lärarna från skolåren hade en inverkan på mitt beslut, eftersom de gjorde ett bra arbete för att väcka mitt intresse för ämnet. Beslutet påverkades också av att jag var nyfiken och motiverad att förstå större helheter genom insikter i historia. Dessutom hade fotbollen och mina föräldrar en inverkan på mitt beslut, eftersom jag tack vare dem redan i ett tidigt skede hade fått en möjlighet att bekanta mig med olika kulturer. Jag hade en stark intuition att ta nästa steg i livet som humanist. Men eftersom jag är en person som lyssnar på sina känslor snarare än på sitt förnuft, kom jag inte att tänka på vilket yrke studierna i historia skulle förbereda mig för.

Det var nära att Helsingfors universitet miste Hyryläinen till Åbo universitet. Hyryläinen deltog i urvalsproven i historia både i Helsingfors och Åbo under sommaren 1991. Han hade preliminärt diskuterat med Turun Palloseura (TPS) om att övergå från HJK till TPS om han inte fick studieplats i Helsingfors.

– Åbo universitet meddelade om resultaten två veckor tidigare än Helsingfors universitet. När jag såg det tjocka kuvertet kände jag mig lite förbryllad över den eventuella flytten till Åbo. Men så fick jag också ett brev från Helsingfors universitet. Det var då lätt att fatta ett beslut mellan de två alternativen, och jag har inte ångrat mitt val.

Universitetslivet utgjorde en viktig motvikt för Hyryläinens yrke som professionell fotbollspelare. Det kändes terapeutiskt att förflytta sig från spelplanerna till universitetets föreläsningssalar.

– Jag kunde förstås inte delta i studentaktiviteter, eftersom jag var tvungen att leva på ett så pass disciplinerat vis som idrottare. Men vid universitetet och i mina studier hade jag en chans att pusta ut en stund och det kändes underbart.

Hyryläinen var redan som ung medveten om att han måste förbereda sig på livet efter sin idrottskarriär.

– Under min karriär som fotbollspelare fick jag uppleva många fina stunder, men jag fick också se nackdelarna med professionell idrott. Eftersom allvarliga och ihärdiga skador ofta försvårade spelandet, blev jag inte endast bekant med den klara belysningen på stadion utan också med densamma i operationssalar. Jag förstod hela tiden att det är bäst för en professionell idrottare att ha en utbildning. Jag hade halkat in i ett helt och hållet åldersbundet yrke. Studierna vid Helsingfors universitet påminde mig om att det också finns ett liv efter idrotten – och fint så. Eftersom historien brukar upprepa sig, får mina barn som också är idrottare ideligen höra min hustru och mig betona hur viktigt det är att utbilda sig.

Utöver studier i historia avlade Hyryläinen bland annat en biämneshelhet i ledarskapsstudier. Han avlade också studier när han spelade fotboll i Belgien och Danmark.

– Vid sidan av min internationella fotbollskarriär skrev jag essäer och avlade tentamina i ambassadernas utrymmen. Det var säkert besvärligt för universitetet att arrangera tentamina på distans, och jag kände mig lyckligt lottad när jag fick en chans att framskrida i mina studier även under dessa år.

Hyryläinens fotbollskarriär tog slut år 2001 på grund av benskador. Efter detta olycksfall fokuserade han på att slutföra sina studier och blev filosofie magister år 2005.