Hösten 2013 insåg jag att jag måste ta en paus från mitt arbete på samemuseet. Det var något av en slump att jag till följd av ett samtal utanför en butik blev erbjuden arbete som journalist på Yle Sápmi, Rundradions samiska redaktion. Det var som om jag fick en omstart i mitt liv då jag började arbeta som journalist. Samtidigt innebar detta en rejäl utmaning i jämförelse med mitt dittills invanda liv. Beslutet har visat sig vara ett av de bästa jag någonsin har fattat, trots att jag då och då saknar museivärlden.

Yle Sápmis redaktion i Enare är en fyrspråkig arbetsplats där så gott som alla anställda är samer. Arbetsspråket är nästan helt och hållet samiska eller en salig röra av fyra olika språk, då vi talar en blandning av tre olika samiska språk och lånar in enstaka finska ord vid behov. På Yle Sápmi befinner vi oss i vår egen samiska och samiskspråkiga bubbla inom det finländska samhället, där det finska språket har en dominerande ställning till och med på samiska områden.

Jag började arbeta som journalist i december 2013. I början hade jag i uppgift att redigera nyheter för radio och webben och att ta hand om nyhetssändningarna på radio. Som motvikt till nyhetsarbetet började jag på våren 2014 arbeta som programledare för de samiska nyheterna som dagligen sänds i radio. Dessutom producerade jag innehåll för sändningarna, till exempel intervjuer och rapporter.

I slutet av våren 2014 blev jag erbjuden en chans att övergå från radio till tv. Där skulle jag vara en av de tre nyhetsuppläsarna i den fem minuter långa samiska nyhetssändningen, Yle Ođđasat, som sänds nationellt. Nyheterna började sändas i december 2013, och dagligen tittar ungefär 100 000 personer på programmet runtom i Finland. Jag hittade inte på en enda god orsak att tacka nej till arbetet, så jag tog emot det.

Som programledare för Yle Ođđasat har jag i uppgift att sammanställa sändningen tillsammans med nyhetschefen, skriva telegram och skriva finska undertexter till nyheterna. Därtill ansvarar jag för sminkning, hår och val av kläder. Självklart ska jag också vara programledare för sändningen och finslipa den tillsammans med regissören.

Då jag en gång planerade för min kommande karriär övervägde jag aldrig att arbeta som journalist, för att inte tala om att arbeta som programledare på tv. Mina studier hade heller inget att göra med mediebranschen. Men jag har fått märka att en humanistisk utbildning lämpar sig för många olika ändamål. Jag anser att studier inom humaniora erbjuder en grund för väldigt olika slags arbeten. För arbete som journalist passar humanistiska studier utmärkt.

I humanistiska studier krävs en förmåga att snabbt tillägna sig stora helheter av text och information, vilket har varit till stor fördel i det hektiska mediearbetet. Som orutinerad arbetstagare i mediebranschen har jag varit tvungen att sätta ner lite mer arbetstid på att klippa, översätta och editera. Vid behov har jag kunnat kompensera det här med färdigheter som mina studier har gett mig.

I mina humanistiska studier har jag också lärt mig att producera tydlig och språkriktig text, eftersom studierna har ställt krav på det. Också det här är dagligen till hjälp i mediearbetet. Att producera skriftligt material har blivit centralt också i radioarbete i och med att verksamheten på webben har ökat.

Jag är i mitt esse som journalist när jag får arbeta med teman som sammanhänger med den traditionella samiska kulturen eller traditionellt samiskt handarbete. Då har jag en möjlighet att utnyttja min egen expertis och utbildning. Dessa teman har jag försökt lyfta fram i mitt arbete som journalist, både i webbnyheter och i mina egna nyhetsspeak.

Den humanistiska utbildningen är flexibel och ger människor en möjlighet att ge sig ut på annat håll i arbetslivet än vad utbildningen vanligen är ämnad för. Med en utbildning som siktar på arbete i museibranschen kan man hamna i mediebranschen och få arbeta på tv, om man bara tar mod till sig för det.