Heikki Ojansuu samlade in folkdiktning och tecknade upp dialekt från sin hembygd Tyrvis redan under gymnasietiden och 1896 överlämnade han en ordlista över hembygdens dialekt till Finska Litteratursällskapet. Finska, karelska och estniska kom också att vara hörnstenar i Ojansuus forskarkarriär. Han utexaminerades som filosofie kandidat från Kejserliga Alexanders-universitetet 1899.

Bara två år efter sin kandidatexamen publicerade Ojansuu sin doktorsavhandling (Suomen lounaismurteiden äännehistoria. Vokaalioppi. Descedentti esitys [1902]) om vokalernas historia i finskans sydvästliga dialekter och uppnådde graden filosofie licentiat. Efter att ha kompletterat sin forskning med ett verk om konsonanternas historia på samma område (Suomen lounaismurteiden äännehistoria. Konsonantit. Descendentti esitys [1903]) utnämndes Ojansuu till docent i finska språket och litteraturen.

På grund av professor E.N. Setäläs många tjänstledigheter skötte Ojansuu professuren i finska i flera omgångar, varav första gången 1905–1907. Efter att ha skött professuren en andra gång begav sig Ojansuu på en forskningsresa för att studera den estniska befolkningen i guvernementen Livland, Pskov och Vitebsk 1910–1911 och 1912. Under sina resor samlade han in rikligt med kunskap om folkdiktningen och språket på de sydliga estniska områdena.

Vid sidan om de finländska och estniska dialekterna intresserade sig Ojansuu också för karelska dialekter. Han och Setälä publicerade tillsammans en handbok i det karelska språket (Karjalan kielen opas) 1907 och en historisk beskrivning av dess ljudlära (Karjala-aunuksen äännehistoria) 1918. Några år senare, år 1921, blev han medlem i en forskargrupp som undersökte folktraditioner hos till Finland inflyttade karelare. Ojansuu bidrog i projektet med anteckningar om sexton olika dialekter och dessa publicerades så gott som i sin helhet i verket Lyydiläisiä kielennäytteitä (1934).

Ett av Ojansuus största intressen var att tidsbestämma språkliga fenomen och han ansågs vara sin tids ledande forskare inom gammalt finskt skriftspråk. Även namnforskning hörde till hans specialområde. Ojansuu var dessutom tidningsman. Han var långvarig redaktionsmedlem på tidskriften Virittäjä och dess chefredaktör 1904–1908.

Ojansuu utnämndes till den nyinrättade tjänsten som universitetsadjunkt (biträdande professor) i finsk filologi 1914. Han skötte tjänsten ända fram till 1922, då han anställdes som Åbo universitets första professor i fennougristik. Hans tid som professor blev ändå kortvarig, eftersom Ojansuu dog redan i januari följande år.

Källor:

• Toni Suutari & Merja Salo (red.), Castrénin perilliset. Helsingin yliopiston suomen ja sen sukukielten professorit 1851–2001, Helsingfors 2001.
• E. A. Tunkelo, Prof. Heikki Ojansuu, Virittäjä 27/1923, Helsingfors 1923.
• Seppo Suhonen, Ojansuu, Heikki, nätpublikationen Finlands nationalbiografi. Hämtat 4.6.2015. Kan läsas avgiftsfritt via Nelli-portalen.
• Heikki Ojansuu, nätpublikationen Wikipedia. Hämtat 4.6.2015.