Tillbaka

Arthur Långfors

Arthur Isak Edvard Långfors
12.1.1881, Raumo – 20.10.1958, Helsingfors

Filosofie kandidat 1903, filosofie magister 1907, filosofie licentiat 1907 och filosofie doktor 1910, Kejserliga Alexanders-universitetet
Docent i romansk filologi 1908–1925, Kejserliga Alexanders-universitetet och Helsingfors universitet

Legationssekreterare i Madrid och Paris 1918–1925
E.o. professor i romansk filologi 1925–1929 och professor i romansk filologi 1929–1951 vid Helsingfors universitet
Lärare i franska 1928–1938 och lärare i spanska 1930–1951 vid Helsingfors handelshögskola
Chef för Finska Vetenskapsakademien 1933–1934
Dekanus för historisk-filologiska sektionen vid Helsingfors universitet 1932–1943
Prorektor vid Helsingfors universitet 1943–1945
Rektor vid Helsingfors universitet 1945–1950

Sekreterare för Finlands delegation på Rådet för Nationernas förbunds möten 1920 och 1922
Ordförande för Société des anciens textes français 1925–1926, 1929–1930, 1938–1939
Chefredaktör för tidningen Neuphilologische Mitteilungen 1926–1950

Därtill medlem i flera vetenskapliga sällskap

Priser och utmärkelser
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden 1921
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden 1934
Frihetskorset av 4:e klass 1940
Vinterkrigets minnesmedalj
Fortsättningskrigets minnesmedalj
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden 1948
Hedersdoktorsgrad, Paris universitet 1938, Universitetet i Oslo 1946 och Glasgows universitet 1951
Franska akademiens Bordin-pris 1918
Franska akademiens Saintour-pris 1920
Finska Vetenskapsakademiens hederspris 1951

Bild: Helsingin Yliopistonmuseo
Text: Riitta-Ilona Hurmerinta
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Från forskare i medeltida texter till rektor för universitetet

Arthur Långfors, son till en köpman i Raumo, inriktade sina universitetsstudier på fransk kultur och genomförde också studier i Paris. Hans lärofader i Finland var Werner Söderhjelm. I sin doktorsavhandling (Li Regrés Nostre Dame, par Huon le Roi de Cambrai, publié d'après tous les manuscrits connus, 1907) fördjupade Långfors sig i medeltida franska texter. Efter att ha avlagt en filosofie doktorexamen fortsatte han att arbeta inom samma ämnesområde.

Långfors utvecklade ett eget slags editeringsmetod som baserade sig på klassificering av medeltida texter. Enligt metoden kunde det bästa editeringsresultatet uppnås genom att lita på forskarens egen intuition och omdömesförmåga. Långfors gjorde även internationellt sett en betydande insats genom att tolka och publicera medeltida franska texter. Han inbjöds att bli medlem i flera europeiska vetenskapliga sällskap och akademier.

En av Långfors mest betydande förtjänster anses vara det att han lyfte fram diktaren Gautier de Coincy ur glömskan, vilket gjorde att denne åter blev känd. Långfors studenter och medarbetare både i Finland och utomlands fortsatte sedermera att publicera Gautier de Coincys verk. Utöver enskilda texteditioner utgjordes publikationskanalerna av den franska tidskriften Romania och den finländska Neuphilologische Mitteilungen. Det uppstod också en forskargrupp med Långfors som nyckelperson kring Gautier de Coincys produktion. Långfors var även en viktig aktör i Nyfilologiska föreningen i Helsingfors och dessutom långvarig chefredaktör för Neuphilologische Mitteilungen.

Efter att Finland blev självständigt arbetade Långfors med diplomatuppdrag i Madrid och Paris. Han representerade också Finland på ett flertal kongresser utomlands. Som professor i romansk filologi vid Helsingfors universitet arbetade han under åren 1925–1951.

Långfors drog sig inte heller för förvaltningsuppdrag vid universitetet. Han var dekanus för historisk-filologiska sektionen vid Helsingfors universitet under åren 1932–1943 samt universitetets prorektor 1943–1945 och rektor 1945–1950. Långfors förespråkade tolerans och kritiserade nationalism, vilket gjorde honom till en uppskattad rektor under efterkrigstiden. Han sörjde särskilt för att hans kollegor skulle få behålla sina tjänster och för att skapa bättre möjligheter att bedriva forskning, vilka hade blivit sämre under och efter kriget. Långfors pensionerades år 1951. En sjukdom som förhindrade vetenskapligt arbete kastade sin skugga över hans sista levnadsår.

Bild: Helsingfors universitetsmuseum.​
Bild: Helsingfors universitetsmuseum.​

Källor och mer information

Arthur Långfors: Huon le Roi, Le vair palefroi, 1912.​​
Arthur Långfors: Huon le Roi, Le vair palefroi, 1912.​​

 

Tillbaka