Arthur Långfors, son till en köpman i Raumo, inriktade sina universitetsstudier på fransk kultur och genomförde också studier i Paris. Hans lärofader i Finland var Werner Söderhjelm. I sin doktorsavhandling (Li Regrés Nostre Dame, par Huon le Roi de Cambrai, publié d'après tous les manuscrits connus, 1907) fördjupade Långfors sig i medeltida franska texter. Efter att ha avlagt en filosofie doktorexamen fortsatte han att arbeta inom samma ämnesområde.

Långfors utvecklade ett eget slags editeringsmetod som baserade sig på klassificering av medeltida texter. Enligt metoden kunde det bästa editeringsresultatet uppnås genom att lita på forskarens egen intuition och omdömesförmåga. Långfors gjorde även internationellt sett en betydande insats genom att tolka och publicera medeltida franska texter. Han inbjöds att bli medlem i flera europeiska vetenskapliga sällskap och akademier.

En av Långfors mest betydande förtjänster anses vara det att han lyfte fram diktaren Gautier de Coincy ur glömskan, vilket gjorde att denne åter blev känd. Långfors studenter och medarbetare både i Finland och utomlands fortsatte sedermera att publicera Gautier de Coincys verk. Utöver enskilda texteditioner utgjordes publikationskanalerna av den franska tidskriften Romania och den finländska Neuphilologische Mitteilungen. Det uppstod också en forskargrupp med Långfors som nyckelperson kring Gautier de Coincys produktion. Långfors var även en viktig aktör i Nyfilologiska föreningen i Helsingfors och dessutom långvarig chefredaktör för Neuphilologische Mitteilungen.

Efter att Finland blev självständigt arbetade Långfors med diplomatuppdrag i Madrid och Paris. Han representerade också Finland på ett flertal kongresser utomlands. Som professor i romansk filologi vid Helsingfors universitet arbetade han under åren 1925–1951.

Långfors drog sig inte heller för förvaltningsuppdrag vid universitetet. Han var dekanus för historisk-filologiska sektionen vid Helsingfors universitet under åren 1932–1943 samt universitetets prorektor 1943–1945 och rektor 1945–1950. Långfors förespråkade tolerans och kritiserade nationalism, vilket gjorde honom till en uppskattad rektor under efterkrigstiden. Han sörjde särskilt för att hans kollegor skulle få behålla sina tjänster och för att skapa bättre möjligheter att bedriva forskning, vilka hade blivit sämre under och efter kriget. Långfors pensionerades år 1951. En sjukdom som förhindrade vetenskapligt arbete kastade sin skugga över hans sista levnadsår.

Källor och mer information

• Matti Klinge, Rainer Knapas, Anto Leikola & John Strömberg: Helsingin yliopisto 1640–1990, osa III: Helsingin yliopisto 1917–1990. Otava 1990.
• H. K. Riikonen: Långfors, Arthur (1881–1959). Webbpublikationen Kansallisbiografia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Hämtat 9.4.2015.
• Arthur Långfors: Une paraphrase anonyme de l’Ave Maria en ancien français. Neuphilologische Mitteilungen 6/1905.
• Wikipedia: Arthur Långfors.